Idag är vår sista dag på Sydön, imorgon bitti tar vi färjan tillbaka till Wellington. Så…… vad har vi gjort idag? Efter den korta resan från Havelock till Picton (tog ca 40 min), så checkade vi in på Picton B&B, tog en snabbrunda på stan (hann med en fika), därefter blev vi upplockade av Tourbussen för att följa med på en fyra timmar vin tur.

Vin turen

Vi var tolv personer samt en guide/ chaufför på turen. Av oss tolv så var det tre personer som inte provsmakade vinerna (en kvinna och en man, samt en bebis (förståeligt)).  Guiden Anette var från Tyskland, så hon var lätt att förstå, (Nya Zealändare har annars en mycket speciell dialekt).  Emellan de fyra besöken på de olika vingårdarna så berättade guiden att det speciella klimatet på Sydön lämpar sig bäst för druvor till vita viner, röda druvor vill inte ha för stora temperaturskillnader. Vädret på Sydön växlar en hel del och det kan bli upp till 25 grader på dagen och på natten kan det gå ned till 8 grader. Vi fick veta att det på Nya Zeeland finns ca 40 miljoner får och ca 4,5 miljoner människor, nästan alla på Nya Zealand har några får. Det finns ju även väldigt mycket kor här, man exporterar mycket stora mängder mjölkpulver till Kina. Nog om får och kor. Hur gick vinprovningen till? Vi har ju pratat om att vi ville åka på en vinprovning någon gång. Vi hade nog en tanke om att vi då skulle få gå ute bland vinrankorna och titta, men nej, så blev det inte. Vi kom lite för sent till Nya Zealand, de är på väg mot vintern och man har redan skördat, bladen på vinrankorna var ganska gula, det som är kvar att skörda är druvorna till dessertvinet.

Vår vin tur gick till på följande sätt: vi besökte fyra vinproducenter (Framingham, Drypande, Huia och  White haven). På samtliga ställen fick vi provsmaka viner tillverkade av olika druvor såsom Sauvignon Blanc, Pilot gris, Pinot noir, Riesling och Montepulciano. Det var tur att man bara fick en liten skvätt i glaset för varje vinsort, det blev ju en hel del skvättar.

Guiden var duktig och förklarade en hel del om vinrankorna och hur de får maximalt med solsken, hur man håller borta annan växtlighet som kan ge skugga, jämnar ut dygnstemperaturen och hur man kan hålla koll på att plantorna mår bra och om det finns risk för ohyra etc. Genom att låta fåren beta runt plantorna (fåren äter bara med huvudet nedåt, alltså inte druvor), lägga ut stenar runt stammen (stenen avger sedan värme under natten) och att plantera rosor i änden av vinrankorna (dessa angrips först av ohyra, vilket ger tid för åtgärder). Det går även åt mycket vatten, 8 liter per planta och dygn. På Nya Zealand betalar ingen för vatten, odlarna måste dock ansöka om vatten rättigheter.

Innan vi lämnades tillbaka till Picton så besökte vi Makana chokladfabrik, ojojoj vad god choklad, vi köpte Macadamia toffee, mums………..

Vi är nu på sydön, vi kom till Picton igår. Båtresan mellan nord och sydön tog 3,5 timmar, vi hade räknat med kortare tid men hann ju med frukost och sova lite på båten. Väl framme i Picton så gick färden vidare mot Murchison, en mycket liten stad. På väg mot Murchison såg vi väldigt många vingårdar, så otroligt stora. Vore spännande att besöka en vingård. Efter ett par timmars körning på nästan tomma vägar kom vi till Nelson lake nationalpark, utsikten över sjön var helt fantastisk. Fågellivet skall även vara helt otroligt där, men vi hann inte gå runt. Vi kunde höra fågelkvitter hela tiden, det kvittrade mer än i Amazonas. En fågel utmärkte sig, den hade flera olika ljud för sig, lät väldigt charmig, fågeln heter Bellbird.

Naturen är så vacker, så omväxlande, träden så olika, en del träd ser ut ungefär som hemma och en del träd är så exotiska. Det är så mycket träd överallt och alla träd är så stora.

Vi når till slut staden Murchison, hittar ett litet motel, (Matakai) där vi bokar en natt. Vi hittar ingen restaurang i Murchison så det fick bli lite smörgås och nudlar till middag, inhandlade i stadens enda affär.

Nästa dag beger vi oss vidare, vi ville hitta till Nya Zealands längsta hängbro ( the Buller George Swingbridge) och det gjorde vi. Hängbron var belägen ca 15 minuters körning från motelet. Bron är lite mer än 100 meter och går över floden Buller river. Hängbron är väldigt smal, man kan undra vad som håller den uppe, två vajrar i botten, en bit bräda och lite ståltråd här och där. För detta betalar man 10 dollar/person. Tur att man inte har höjdskräck.

Vi fortsätter vidare och tänker försöka nå staden Nelson, det går fortare än vad vi tror trots fikapauser. Vi har inte lyckats få syn på en Kiwi, men under en fikapaus fick vi se brorsan, den har också lite attityd.

Nelson ser inte så rolig ut så vi fortsätter vidare till Havelock, bara namnet låter spännande. Vi bokar en natt på Gardenmotel, fräscht motel.  Hungriga som vi är på kvällen så går vi till stadens enda öppna restaurang, vi köper varsin burgare med fries. Man får fries till det mesta, de är ungefär fyra gånger så stora som hemma, hm. Imorgon bär det av till Picton igen, vi har bokat in oss på en vintur.

När vi vaknade idag så sken solen, vilken lycka. Trots solens strålar så var det ändå (tyvärr) bara 9 grader 🙂 Vi bestämde oss för att försöka ta oss till Wellington, en resa på ca 40 mil. Våra kläder hade torkat under natten så bara det kändes härligt. Gårdagens regn vill vi inte uppleva igen. Vi startade vid 09,00 och gjorde flera stopp under dagen. Resan kändes inte så lång då solen sken, värmen steg succesivt under dagen och den gick upp ända till 25 grader 🙂
Under en stor del av dagen färdades vi igenom nationalparken Tongariro, det var vackert, allt är så grönt, bergskullarna så runda, det är så otroligt mycket får och kor som betar överallt. Vi har förresten inte ätit lamm ännu, måste nog försöka göra det. Helt plötsligt får vi se ett berg som är helt snötäckt, mitt bland allt annat grönt.

Utefter vägarna står skyltar uppställda, det är uppmaningar till bilister att använda bälte, hålla hastigheten, köra nykter, ta pauser, se upp för Kivi (en fågel som håller till utmed vägarna), komtrollera bromsarna, följa rekomenderad hasighet i kurvorna mm.

Apropå kurvor så var vägen över bergen periodvis som en riktigt serpentinväg, hastigheten var där 25 km, så kurvigt och bara uppför och nedför.
Längs med resan så åkte vi igenom ett par städer bla Woodville, där stannade vi och fikade, köpte en lång black = en kopp svart kaffe (kaffet är så svart så du får med en kanna kokhett vatten om du vill spä ut kaffet). När man åker igenom en del städer så är det som om man kommit till vilda western, en smal väg som går igenom staden och utmed vägen står hus, det är ganska tomt med människor. På en bänk eller staket hänger tre ungdomar, de kikar lite nyfiket när vi glider förbi, det är kanske dagens stora händelse.
På eftermiddagen når vi Wellington, vi tar in på hotell och beger oss sedan ut för att hitta en restaurang där vi kan äta. Vi går gata upp och gata ned, det dröjer en bra stund innan vi hittar något som är öppet. Märkligt att komma till en huvudstad och så mycket som är stängt, kanske för att det är söndag? Till slut hittar vi restaurang Featherston, vilken lycka.

Idag när vi vaknade så fullkomligt öste det ner, varför lämnade vi kvar våra regnponchos på Tikehau? Nåja, bara att fortsätta vara glada. Packa väskorna och ge sig iväg mot Waiotapu och Thermal Wonderland, dit skall man tydligen åka om man vill se bla Lady Knox geyser få ett utbrott. Usch vad blöta vi blev på vägen dit. Vi missade tyvärr det stora utbrottet, såg lite efterdyningar. Har nu kikat lite på Youtube, där kan man se allt 🙂

Det finns en hel del mer att titta på i Thermal Wonderland. De har tre olika leder att följa, vill man se allt tar det ca 75 min. Vi tittade på allt. Det bubblar lite här och där, både i vatten och i gyttja. Det är över 100 grader i vattnet. De olika ”sjöarna” har olika färger beroende på vilka mineraler som finns i jorden. En sjö heter Champagne pool och där var vattnet rosa, fint. Det är fullt av buskar och träd i området, de verkar trivas, bladen är ju gröna, stammarna är dock kolsvarta precis som om de brunnit.

Pga. av att det regnade så mycket så kom vi inte så långt idag som vi tänkt oss, vi stannade till efter sjön Lake Taupo i byn Turangi strax innan nationalparken Tongariro, vi hoppas på bättre väder imorgon.

Man kan ju inte åka till New Zealand utan att besöka Hobbiton, eller hur! Det tog en stund att ta sig dit från Auckland, särskilt när GPS: en väljer en väg som vi kanske inte tänkt att ta, hur som helst så kom vi fram till slut. Köpte biljetter till den 2 timmar långa guidade turen och väntade sedan på att turbussen skulle komma. Till slut kom bussen och vi hoppade på. Ca 5 minuters bussfärd och sedan var vi framme i Hobbiton. Den duktiga guiden visade oss runt bland husen, kullarna och alla blommor och grönsaker som bara frodade, hon berättade samtidigt om filmerna som spelats in, nämnde en och annan scen, kul. Allt var så gulligt och litet, vi tog så många kort. Peter Jackson som regisserat filmerna var tydligen lite speciell, lite av en perfektionist.

Trädet på Billbos hus är tex inte riktigt utan konstgjort, vid filminspelningen tyckte P Jackson att de miljoner gröna bladen hade fel grön nyans, varav att man tog dit liftar där personal fick stå för att spraya bladen i rätt grön nyans, vilket jobb! Vi passade på att dricka lite cider i The Green Dragon, gott!

Övernattning i Rotorua, men usch vad kallt det är här (15 ºC) i Hobbiton var det 23ºC

Tutukaka

Det är nu dags för det stora äventyret i Tutukaka, vi går efter frukost till dykcentret Tutukaka dive, vi skall vara där kl. 08.15 för att prova ut vår dykutrustning. När allt är packat och klart tar vi oss tillsammans med ett 20-tal andra dykare till båten Calypso. Efter en gedigen säkerhets- och informationsgenomgång kastar vi loss och kaptenen styr mot Poor Knights Islands. Det är vid denna mycket gamla krater vi skall dyka. Färden tar ca 1 timme. Väl framme så är vi indelade i grupper beroende på hur erfaren man är. Jag och Ari skall dyka med två fransmän samt vår guide Sofie. När det är vår tur hoppar vi i en efter en. Dyket är ganska bra, vi ser en hel del fisk, vi ser några tropiska fiskar vilket man inte alltid gör här. Efter ca 30 minuters dyk på ca 25 meters djup går vi upp. Vi tar en timmes paus och förflyttar oss till den största ön (en gammal Mauri bosättning, som idag är helig, förbjudet att gå iland). Dags för dyk nr 2, denna gång skall vi dyka en bit in i en grotta, detta dyk är fantastiskt, vi ser rockor, ålar, skorpion fisk, stenfisk mm, sikten är hur bra som helst, vattnet är jätteklart åh vad fint!

Innan båten vänder hemåt tar vi en tur in i Rico Rico Cave, världens största grotta, vi åker in med båten, ser oss omkring, vi ombeds alla ropa Rico och stampa med foten, vilket ljud, det ekar, häftigt. Kaptenen berättar att man bla haft konserter i grottan, helt otroligt.

Vi är alla mycket nöjda med dagen. Tutakaka divecenter är ett fantastiskt center, så duktiga och servicevänliga.

Auckland

Efter frukost i Tutukaka sätter vi oss på motorcykeln och kör mot Auckland. Det tar ju en stund så vi stannar ett par gånger för att sträcka på benen. Det är betydligt varmare idag, ca 10 grader mer än när vi kom (23 grader). Det växlar verkligen. Väl framme i Auckland lastar vi av vår packning på hotellet och tar oss till Sky Tower,

det utflyktsmål vi vill se. Tornet är New Zealands högsta byggnad, mäktigt, vi ser över hela Auckland. Vi tänkte ta en promenad längst upp, på utsidan, kostade 1000 kr/person, vi gick på insidan istället. Kvällen avslutades på en koreansk restaurang, oj vad gott!

Vi kom till Auckland igår (14/4), efter att ha visat upp delar av vårt bagage i tullen (de ville granska våra vandringsskor), så tog vi en taxi till uthyrningsfirman där vi skulle hämta ut vår motorcykel. Efter att ha provat ut de kläder vi skulle låna, skriva på en massa papper och dricka lite kaffe så kom vi till slut iväg och styrde mot Tutukaka, vårt första mål i New Zealand. Här väntade två spännande dyk på Poor Knights Islands. Vi hade räknat med ca 3 timmars körning men det tog 4 timmar. Det började regna och vi blev lite kaffesugna så det blev en liten paus på en bensinstation. Väl framme i Tutukaka och vid vårt hotell Quality hotell Oceans Tutukaka så blev det roomservice (hamburgare och fish & chips). Sedan var det dags att  sova lite.