Sista dagen i Cape Town, flyget till Sverige via London går klockan 19.30.

Vi promenerade i stan och i det färgrika bostadsområdet Bo-kaap. Vi hade sett området på håll och vi ville komma lite närmare. Samtliga hus var målade i starka färggranna färger såsom lila, rosa, turkos, gult, grönt, orange mm. Några hus var i gott skick medans andra var i ganska dåligt skick. När vi strosade runt bland husen såg vi att det var fler nyfikna turister som gick omkring där. Det togs en hel del kort. Några turister kom i taxi och medans taxin väntade så tog man kort och sedan åkte man iväg. Det var inget lyxområde utan ett mer normalt (Svensson), tyckte vi. Vi fick senare under dagen veta att det är ett område med ett stort antal emigranter från bla Malaysia, Indonesien etc. De flesta män som vi stöter på under vår vandring bär en vit hatt (Songkok) och av antalet moskéer i området att döma är majoriteten troligen muslimer.

15.30 hämtades vi av vår taxi för att köras till flygplatsen, tur att vi var ute i god tid, det  var rusningstrafik och långa köer. Vi hann med första planet men höll på att missa planet från London, säkerhetskontrollerna är enorma (även i transit). Som tur var så hann vi även med det planet, vi förstod att det var andra som inte hann med 🙁

Tyvärr är det nog så att av alla flygplatser vi varit på, så är det de Europeiska (Tyskland och England) som fungerar sämst, ingen samordning mellan de som jobbar för vår säkerhet och de som har för avsikt att transportera oss dit vi vill.

Nu är vår resa över för denna gång………………..vi har haft det hur underbart som helst, den ena dagen har inte varit den andra lik. Vi har sett så fina platser, ätit så god mat, träffat härliga människor från alla möjliga håll osv osv. Härliga minnen att tänka tillbaka på.

Nina & Ari

Avslutningen på vår låååånga semester firade vi i Cape Town på den afrikanska restaurangen Gold. Det är en mycket speciell restaurang med inslag från många olika afrikanska kulturer, det går inte att se hela restaurangen från en plats då den är avgränsad till ett antal olika delar och på olika plan, härliga färger och inredning. Kan ta emot 600 gäster samtidigt, utan att bli störande eller att det märks. Personalen var klädd i afrikanska färggranna kläder och med målade markeringar i ansiktet. De gäster som ville fick också en personlig målning i ansiktet. Alla gäster åt likadan mat = 14 olika rätter uppdelat till en tre rätters meny, rätterna kom från hela Afrika.  Under middagen så var det tre olika uppträdanden där det sjöngs och dansades. Jättehäftigt!

13 maj: Vi hade egentligen bestämt oss för att inte bur-dyka i Sydafrika. Det har ju varit så mycket diskussioner om detta, huruvida det är till nackdel för våra vithajar eller inte. Hur är det med det egentligen? Vi gillar ju att dyka så vi kunde inte hålla oss, vi såg en broschyr om hajdykning som lockade oss. Vi bokade två dyk på Two Oceans Aquarium i Cape Town. Man hade Ragged-tooth Shark (ej vithaj) så det kändes lugnt. Första dyket gjordes i ett akvarium som var ca. 5 meter djup, där skulle vi då dela på utrymmet med tre hajar, black musselcracker, blue stingray och eagel ray (rockor) samt en mycket gammal sköldpadda. Det gick hur bra som helst, fiskarna var hur lugna som helst och lite nyfikna på oss. Mycket speciell känsla 🙂

Det andra dyket gjorde vi i ett djupare akvarium (ca 6 meter djupt) och strömt. Här var det verkligen trångt om utrymmet. Det var väldigt många och stora fiskar som simmade omkring bland någon form av algskog (Kelp). Vi var tvungna att vara mycket försiktiga och inte dra eller hålla i oss i detta. Under detta dyk fick vi mata fiskarna, de var så hungriga. Vi fick en påse med bläckfiskbitar, höll bitarna i handen och så åt fiskarna av detta. Sååå söta. De var så ivriga så vi fick ha koll på cyklopet så att någon stjärtfena inte slog bort det.  Vattnet var 20 respektive 13 grader så dyken blev 30 minuter vardera. Det var första gången vi dök i ett akvarium, en rolig och fin upplevelse 🙂

Under en tidigare promenad i Cape Town så gick vi förbi St George katedral där man under kvällstid bedrev en jazzrestaurang ( Crypt jazz restaurang). Restaurangen har väldigt få platser men vi hade tur och fick ett bord när vi bokade. Kl. 19.30 skulle man vara på plats för då började bandet att spela. De spelade och sjöng i ca 3 timmar, så duktiga och så mysigt. Restaurangen är känd för sin härliga atmosfär och det kan man förstå. Maten vi beställde var det lite si och så med, men det visste vi när vi bokade.

14 maj: Hur gick det här till? helt plötsligt har vi bokat in oss på en vithajsdykning i bur, ojojoj. Nåja, vi måste ju prova så att vi vet vad det handlar om. Vi hämtades i morse kl. 07.15 för att tillsammans med 12 andra nyfikna pröva det som många pratar om. Igår kväll googlades det hej vilt för att försöka få lite info om hur det egentligen går till. Ari tog det lugn, ”vi får väl veta när vi kommer fram”.  Men jag var tvungen att få fram fakta. Hittade en film på nätet, kände mig hyfsat lugn.

Efter ca 2,5 timmes bussfärd kom vi fram till  Walker bay där dykningen skulle ske. Efter en mycket snabb briefing på land hoppade vi alla upp på båten. Vi beordrades att sitta under hela färden ut, tog ca 30 minuter. Otroligt stora vågor, vi flög och studsade under hela färden. Det tog inte många minuter förrän den första dykaren hängde ut över relingen för att kräkas, hon mådde så dåligt och dök därför ingenting.

När vi kom ut till dykplatsen där man satte fast buren i båten med rep så fick vi en ytterliggare briefing, denna  gång handlade det om vilken teknik vi alla skulle ha för att röra oss i buren under dyket. Det är egentligentligen inget dyk, man har våtdräkt,  cyklop och blyvikter för att sjunka, inget annat. Varje ”dykare” har ett fack i buren (ca 50 X 50 cm) där man ställer sig. Buren består av totalt 7 fack. Man kan alltså bara vara nere 7 åt gången. När hajen närmar sig båten/buren så ropar båttpersonalen ”down, down, get down), då är det bara att använda sig av den teknik vi fått intro om och ta sig ned i buren. Ta ett djupt andetag och så ner i buren och titta. Inga kroppsdelar eller kameror får vara utanför buren. Hajen närmar sig buren då båtpersonalen kastar i stora fiskstycken. Känslan att se de stora hajarna komma närmare och närmare och svepa förbi är svår att beskriva. De är så vackra, respektingivande och rör sig så graciöst i vattnet. Det var kallt i vattnet ca 14 grader så vi som dök var nere i dykburen ca 30 minuter. Utöver den första dykaren som mådde dåligt så var det fler som mådde dåligt, kanske mådde de illa eller kanske var de rädda?

Bur-dykning vara eller icke vara: Vi tycker nog inte att denna formen av möten med stor vilda djur är sämre än andra former, tex där man har inhägnader och kör omkring med bilar etc. Vi kunde inte se att hajarna var direkt stressade eller tog skada. Trots att det användes fisk blod för att locka fram hajarna var det bara ett fåtal som kom fram. Alltså ingen rusning till middagsbordet precis. Vi uppfattade att det var 2-3 hajar som kom ”dansande” runt båten och tog betet de gånger de verkligen ville, det verkade som om de också lät bli betet emellanåt.  Ja, då har vi prövat på detta också. Inget att rekommendera om du har lätt för att bli sjösjuk eller har svårt för trånga utrymmen.

11 maj: Idag står en båtfärd ut till Robben Island på vår att göra lista. Eftersom vi sett filmen om Mandela och det han åstadkom samt att ön är mycket populär att besöka så bokade vi biljetter i god tid. Färjan lämnade kajen kl. 11.00 och var då fullknökad med turister och skolbarn. Solen sken och det var en härlig båttur på ca 1 timme ut till ön. I biljettpriset ingick utöver färjan en guidad busstur runt ön samt en guidad tur inne i fängelset. Guiden som visade runt oss och berättade om fängelset var en f.d. fånge. Han visade oss olika sektioner som fångarna bodde i, en del fångar var isolerade från andra och bodde ensamma och andra bodde i logimentsliknade rum. Cellerna var otroligt små. Vi fick se Nelson Mandelas cell. Mandela vistades 18 år (av sina totalt 27 år han dömts till) i detta fängelset.

Numera bor det ca 100 personer på ön, varav flera av dem är f.d. fångar. Man har skola, supermarket och en kyrka på ön. Det kändes skönt att få lämna ön 🙂

12 maj: Ett annat populärt turistmål i Sydafrika är Cape of Good Hope och Cape Point. Cape of Good Hope är den syd-västligaste udden på Kaphalvön, som utgör del av Taffelbergets (Table mountain) nationalpark.

Vi bokade en heldagstur och hämtades upp i morse. Väl framme hade vi blå himmel och sol, vacker utsikt över horisonten men ännu vackrare utsikt om man vände sig om och tittade in mot land där bergen reste sig upp. Då vi aldrig fick syn på strutsar i Botswana var det extra kul att få se dessa i vilt tillstånd i nationalparken,

fick också en bra bild av ’Dassie’, det vanligast förekommande djuret i nationalparken (nära släkting till elefanten, vilket är svårt att tro)

I turen ingick också ett besök i den vackra staden Simons Town (påminde om en gammal vilda västernstad) där vi åt lunch samt passade på att bada i det 16 gradiga varma vattnet, brrrrr 🙁 Efter badet gick vi och såg på lite pingviner som ruvade på sina
ägg.

Vilken stad Cape Town är, det finns precis hur mycket som helst att göra/uppleva om man vill. Idag försökte vi ta oss in i Red Harbor Church (en Afrikan kyrka) vi har hört att allt är stängt i Cape Town på söndagar och att alla går till kyrkan och sedan har de barbecue med familj och vänner.

Vi tänkte att vi kan väl gå ner till en kyrka typ Afrikan och se efter hur det går till, om det är mycket musik så ska vi väl överleva (en hel dag med predikningar kan bli tungt). Vi hade lite svår att hitta till kyrkan men efter att fått följe med en mor och hennes dotter hittade vi den till slut. När vi kom fram så hörde vi rop och sång från fönster som var öppna. Skulle vi våga gå in??? Det såg absolut inte ut som en kyrka, det var en grind till dörr och den var låst. Vi såg två män som stod utanför och ville in, efter en stunds ringande hördes ett brummande och de kom in.

Vi dividerade en stund och beslutade oss för att sitta på gatan mittemot och lyssna en stund. Det hördes röster som på en teater och detta pågick en stund sedan kom musik och sång, men efter en stund kom predikningen på Afrikan… en man på andra våningen såg att vi satt där och gjorde tecken med frågan om vi ville komma in men vi visade att det inte var nödvändigt och kort därpå tassade vi över till andra sidan gatan, så att vi inte syntes från kyrkan. Efter en stunds lyssnade insåg vi att det till stor del lät som vanligt, många halleluja varvat med Jesus… vi gick vidare mot centrum och passade där på att titta på 6 barn som dansade och spelade trummor, de ville såklart ha en liten slant.

Så duktiga, den minsta var kanske fyra och härmade de äldre 🙂 På väg mot Long Street för att se om allt var stängt eller inte sprang vi in på en filminspelning, vi satte oss på trottoaren för att kolla och försökte samtidigt se ut som amerikanska turister (typ statister), det gick så där för till andra tagningen kom en snubbe fram och bad oss dra… Det var det, med vårt försök till ny karriär.

När man är i Cape Town så finns det ett antal saker man måste göra, tex klättra upp till Lion´s head (669 möh), från toppen har man en fantastisk utsikt runt om, och det är hisnande brant och det gäller att hålla koll på kanten.

Man ser Table Mountains åt öster, centrum åt norr och idag låg en dimma över havet så det såg ut som om vi var ovanför molnen, så vacker att ord saknas. Det är mycket populärt att klättra upp till toppen och titta på solnedgången. Så varför inte, på med gympaskorna, packa ned ost , bröd, marmelad, vin, glas, choklad och vatten i väskan och så iväg. Hade nästan glömt av hur tungt det var att gå Inka leden, blev snabbt påmind om det. Sååååå många trappor och såååå brant. Vissa delar var så branta så man fick hålla i sig i kedjor som var fastmonterade i berget. Det tog en timme att komma upp, vilken vacker utsikt, förstår att det är populärt. Men vi bestämde oss för att inte stanna så länge, då det snabbt blir mörkt efter att solen gått ned och vi saknade lampor. När vi väl tagit oss ned från berget var det mörkt och vi såg ljus från ficklampor uppe på berget. Usch, otäckt att klättra när det är så mörkt 🙁 Vi fick korka upp och duka fram vin och mat vid poolen istället, och det var lika gott där med.

Nu har vi nått Cape Town, vår sista anhalt och land att besöka. Vi anlände sent den 7/5, Acorn House är ett litet guest house, riktigt hemtrevligt och genuint möblerad i gammal stil och kan verkligen rekommenderas. Knarriga gamla trädörrar och trägolv, gamla skåp och skrivbord och annan utsmyckning. Personalen är MYCKET serviceinriktad. Vi har ett rum med utsikt över Cape Town samtidigt har vi Table mountain precis bakom oss. Läget är perfekt. Igår (8/5) åkte vi med en Hop on Hop of buss och hann med en hel del bla en tur upp till Table mountain, berget är 1089 meter högt och man kan ta sig upp på lite olika sätt (gå, cykla, åka bil/buss) sista biten åker man linbana (om man inte väljer att klättra), vi åkte linbana 🙂 Utsikten från berget är fantastisk, man ser också Robben Island, ön där Nelson Mandela satt fången i väldigt många år.

Under gårdagen hann vi även med att besöka Waterfront, ett populärt shopping/restaurang område nere i hamnen, kvällen avslutades med middag på kvarterskrogen Will´s  cafe & deli, ligger mitt emot Acorn House.

Idag (9/5) har vi besökt en av världens finaste och populäraste botaniska trädgårdar, Kirstenbosch. Vi följde med på en guidad tur i parken och lyssnade på Tutu (arbetar som volontär) då hon berättade om de olika växterna som växer där.

Tutu brann verkligen för det hon gjorde, så intressant men samtidigt svårt då ingen av oss är särskilt duktig på växter och särskilt inte om informationen är på engelska. Mångfalden och variationen av de växter vi såg och Tutus iver fick oss nästan att skicka in en anmälan till första bästa botaniska kurs… vi går inte in på detaljer av växternas fascinerande former och färger i texten, vi lägger in lite bilder.

Dagens andra utflyktsmål var till Hout Bay där vi åt en lunch i fiskkrogen, väldigt välbesökt och därefter besökte vi den lokala marknaden (köpte två fina prydnadssaker), fast vi kanske inte har något utrymme i väskorna… får nog slänga något.

Äntligen framme……..vi har tillbringat i stort sett hela dagen uppe i luften. Planet från Sydney till Johannesburg lyfte 11.00, ca en timme försent. Vi landade 01.00, drog tillbaka klockan till 17.00, 14 timmar i luften. Det bästa med det är att tiden vi är i nu är den samma som hemma. Vad gör man för att fördriva tiden så länge. Vi tittade på film, lyssnade på musik, sov och åt. Apropå mat så var menyn ett kapitel för sig, väldigt gedigen, fanns en hel del att välja på 🙂

Väl framme i Johannesburg så bokade vi en taxi för att ta oss till vårt boende, ca 1 mil från flygplatsen. Taxichauffören ville ha hjälp att lägga in adressen i GPS:en medan han körde mot området för vårt boende. Taxin kostade 450 Ran (350kr), skulle ha kostat 200 Ran enligt hotellägaren, hon lovade att boka en taxi till oss till imorgon för 200 Ran. Apropå vårt boende så är det fantastiskt, så fräscht. Kändes som att komma hem, så personligt. På alla hotell vi bott på under resan så har det stått pyttesmå schampoflaskor och tvålförpackningar på toaletten, på SleepEazy & Lavender Guest Cottages så stod det tre stora flaskor i duschen (schampo, conditioner och duschtvål) och de luktade så gott 🙂

Har läst att man inte skall gå ut i Johannesburg när det är mörkt, i alla fall inte där det är folktomt. Vårt boende ligger lite utanför centrum och det är ganska dålig belysning utanför huset, ett högt staket omger huset. Det är nog inte läge att ta en promenad ikväll 🙁 eller dra iväg på några utflykter, ingen ork.