Sista kvällen i Cairns efter tre dagars dykning ville vi försöka få se lite mer av staden Cairns. Två av dykarna på båten var bosatta i Cairns och tipsade oss om en trevlig restaurang (Salt house) och om ett Zoo där man har krokodiler. Vi snabbade oss därför efter dykningen och begav oss iväg. Vårt hotell (Cairns hotell) låg ett stenkast från strandpromenaden där restaurangerna duggade tätt. Det var verkligen speciellt att gå utmed stranden då solen höll på att gå ned. Bredvid stranden har man byggt en lagun där det är fritt att bada. I nära anslutning kunde man även grilla på uppställda grillar, riktigt praktiskt.
Lagunen i Cairns
Vi hittade till slut Salt house där vi beställde varsin iskall öl och snacks, jättegott. Helt plötsligt ser jag ”någonting” som springer förbi mitt ben, samtidigt kommer en servitör gåendes förbi. Jag drar upp mina ben och ropar till servitören ”vad var det?” han svarar ”en råtta” han berättar att råttorna bor nere vid stranden och att de är skyddade, de får inte ta bort dem. Fy, det var inte trevligt, en råtta med lång svans som springer vid fötterna. Vi lämnade restaurangen då vi ätit klart och gick vidare för att titta på krokodilerna på ett Zoo en bit bort. Då de stängde 20.00 och vi kom dit 19.00 så hoppade vi över det.
Vi promenerar hemåt och ser en hel del vackra träd.
Vi har nu spenderat tre dagar på Prodives dykbåt. Vi hämtades den 25 april kl 06.10 på hotellet, samtliga dykare hämtades för en första samling i dykbutiken. Vi registrerades, fick skriva under en del papper osv. Efter en stund bar det av till marinan. Vi var totalt 34 personer på båten, av dessa var 26 dykare. På båten fick vi frukost och en gedigen säkerhetsgenomgång. Vi fick varsitt ”säkerhetsnummer” som vi fick upprepa med jämna intervaller när någon i besättningen frågade, man fick endast gå i vattnet efter att man skrivits in i loggboken, vilket stämdes av när man kom upp ur vattnet igen.
Vi fick våra hytter och de var inte små. Jag och Ari fick en hytt på våning 3 av 4, hytten var jättestor, härligt.
Hytten
De tre dagarna på båten präglades av: dykning, mat och vila/sömn. Maten var fantastisk, kocken var jätteduktig, en tjej på 23 år. Eftersom varje dyktur är som ett tufft träningspass så behöver man fylla på med energi, vilket vi gjorde. Maten var omväxlande, mellan varje måltid fick vi äta frukt och snacks, perfekt.
Lunch
Inför varje dyk fick vi en mycket bra briefing, killen som ansvarade för informationen var duktig. Han berättade vad vi skulle titta efter, vad vi skulle akta oss för, vilken kompassriktning vi skulle ha osv. Dyken var fantastiska, vi gjorde också två nattdyk, det var helt otroligt. Kolsvart i vattnet, det enda man såg var det man lös på med sin ficklampa. Jag trodde att alla på båten hade stor erfarenhet av att dyka men så var det inte. Det var flera som tog kurser (Open water och Advanced kursen). Det var inte så svårt som jag trodde, att åka ut med en dykbåt, det var riktigt roligt så det här vill vi göra om.
Apropå övriga dykare så var vi totalt 26 stycken, vi kom från: Usa, Australien, Nya Zeeland, Tyskland, Schweiz, Holland, Japan, Danmark och Skottland. Spännande att träffas, vi har alla lite olika erfarenheter med oss och vi är på lite olika sätt.
Apropå vad vi sett under dyken så har korallerna varit underbart vackra, vi har också sett olika sorters fjärilsfisk, papegojfisk, enhörningsfisk, havssköldspaddor, Barracuda mm. Så stora och så söta. Vid ett dyk mötte vi en instruktör från en annan dykbåt, hon simmade omkring och matade/lockade en liten liten sköldpadda, det såg så gulligt ut.
Under dagarna gjorde vi totalt 11 dyk, det är lite mer än vad vi är vana vid. Vi är vana vid 2 dyk/dag. När man dyker så intensivt så blir man mer och mer säker och det känns väldigt bra.
Igår ”snyft” lämnade vi tillbaka motorcykeln vi hyrt. Vi har verkligen tyckt om att åka motorcykel. Det är en frihetskänsla som inte alls går att jämföra med att åka bil. Vi har sett många fina platser uppifrån Nordön och ner till Sydön. Vår bild av Wellington ändrades igår då vi passade på att åka en sväng utmed havet.
Strandvägen
Förra gången vi var här så var det kallt och det mesta var stängt (det var en söndag). Nu var det varmt (25 grader) oh allt var öppet. Så mycket storstad, turister, butiker och uteserveringar mm. Vilken mysig stad och vilka vackra hus utmed havet. Vi avslutade kvällen med att gå ut och äta asiatiskt, de hade BYO, betyder att gästen kan ha med sitt eget vin till restaurangen (bring your own) och de tar då ut en avgift för att öppna flaskan. En del restauranger tar inte ut någon avgift alls.
Wellington
Idag (24/4) kom vi till Cairns, flög från Wellington till Sydney tidigt i morse. Bytte plan i Sydney mot Cairns. Vi var lite oroliga för att kontrollerna skulle vara ännu tuffare än vad de var i USA och på Nya Zealand men så var det inte. Visst är det en massa papper att fylla i där man lovar att man inte har med sig mat, djur, växter mm. Man skall ju även tala om vart man varit den senaste månaden och vi har ju varit på så många ställen så det blir en del JA svar och det i sin tur gör att vi får öppna våra väskor och visa våra skor osv.
Men det gick verkligen undan idag, snabb kontrollant. Väl framme i Cairnes så checkade vi in på hotellet och sedan gick vi till Cairnes dive center för att skriva under en del papper och prova ut vår utrustning som vi skall ha med på dykbåten. Imorgon hämtas vi kl. 06,10 för att under tre dagar bo på båten och dyka på Barriärrevet.
Idag är vår sista dag på Sydön, imorgon bitti tar vi färjan tillbaka till Wellington. Så…… vad har vi gjort idag? Efter den korta resan från Havelock till Picton (tog ca 40 min), så checkade vi in på Picton B&B, tog en snabbrunda på stan (hann med en fika), därefter blev vi upplockade av Tourbussen för att följa med på en fyra timmar vin tur.
Vin turen
Vi var tolv personer samt en guide/ chaufför på turen. Av oss tolv så var det tre personer som inte provsmakade vinerna (en kvinna och en man, samt en bebis (förståeligt)). Guiden Anette var från Tyskland, så hon var lätt att förstå, (Nya Zealändare har annars en mycket speciell dialekt). Emellan de fyra besöken på de olika vingårdarna så berättade guiden att det speciella klimatet på Sydön lämpar sig bäst för druvor till vita viner, röda druvor vill inte ha för stora temperaturskillnader. Vädret på Sydön växlar en hel del och det kan bli upp till 25 grader på dagen och på natten kan det gå ned till 8 grader. Vi fick veta att det på Nya Zeeland finns ca 40 miljoner får och ca 4,5 miljoner människor, nästan alla på Nya Zealand har några får. Det finns ju även väldigt mycket kor här, man exporterar mycket stora mängder mjölkpulver till Kina. Nog om får och kor. Hur gick vinprovningen till? Vi har ju pratat om att vi ville åka på en vinprovning någon gång. Vi hade nog en tanke om att vi då skulle få gå ute bland vinrankorna och titta, men nej, så blev det inte. Vi kom lite för sent till Nya Zealand, de är på väg mot vintern och man har redan skördat, bladen på vinrankorna var ganska gula, det som är kvar att skörda är druvorna till dessertvinet.
Vår vin tur gick till på följande sätt: vi besökte fyra vinproducenter (Framingham, Drypande, Huia och White haven). På samtliga ställen fick vi provsmaka viner tillverkade av olika druvor såsom Sauvignon Blanc, Pilot gris, Pinot noir, Riesling och Montepulciano. Det var tur att man bara fick en liten skvätt i glaset för varje vinsort, det blev ju en hel del skvättar.
Guiden var duktig och förklarade en hel del om vinrankorna och hur de får maximalt med solsken, hur man håller borta annan växtlighet som kan ge skugga, jämnar ut dygnstemperaturen och hur man kan hålla koll på att plantorna mår bra och om det finns risk för ohyra etc. Genom att låta fåren beta runt plantorna (fåren äter bara med huvudet nedåt, alltså inte druvor), lägga ut stenar runt stammen (stenen avger sedan värme under natten) och att plantera rosor i änden av vinrankorna (dessa angrips först av ohyra, vilket ger tid för åtgärder). Det går även åt mycket vatten, 8 liter per planta och dygn. På Nya Zealand betalar ingen för vatten, odlarna måste dock ansöka om vatten rättigheter.
Innan vi lämnades tillbaka till Picton så besökte vi Makana chokladfabrik, ojojoj vad god choklad, vi köpte Macadamia toffee, mums………..
Vi är nu på sydön, vi kom till Picton igår. Båtresan mellan nord och sydön tog 3,5 timmar, vi hade räknat med kortare tid men hann ju med frukost och sova lite på båten. Väl framme i Picton så gick färden vidare mot Murchison, en mycket liten stad. På väg mot Murchison såg vi väldigt många vingårdar, så otroligt stora. Vore spännande att besöka en vingård. Efter ett par timmars körning på nästan tomma vägar kom vi till Nelson lake nationalpark, utsikten över sjön var helt fantastisk. Fågellivet skall även vara helt otroligt där, men vi hann inte gå runt. Vi kunde höra fågelkvitter hela tiden, det kvittrade mer än i Amazonas. En fågel utmärkte sig, den hade flera olika ljud för sig, lät väldigt charmig, fågeln heter Bellbird.
Nelson Lake
Naturen är så vacker, så omväxlande, träden så olika, en del träd ser ut ungefär som hemma och en del träd är så exotiska. Det är så mycket träd överallt och alla träd är så stora.
Vi når till slut staden Murchison, hittar ett litet motel, (Matakai) där vi bokar en natt. Vi hittar ingen restaurang i Murchison så det fick bli lite smörgås och nudlar till middag, inhandlade i stadens enda affär.
Nästa dag beger vi oss vidare, vi ville hitta till Nya Zealands längsta hängbro ( the Buller George Swingbridge) och det gjorde vi. Hängbron var belägen ca 15 minuters körning från motelet. Bron är lite mer än 100 meter och går över floden Buller river. Hängbron är väldigt smal, man kan undra vad som håller den uppe, två vajrar i botten, en bit bräda och lite ståltråd här och där. För detta betalar man 10 dollar/person. Tur att man inte har höjdskräck.
Swingbridge
Vi fortsätter vidare och tänker försöka nå staden Nelson, det går fortare än vad vi tror trots fikapauser. Vi har inte lyckats få syn på en Kiwi, men under en fikapaus fick vi se brorsan, den har också lite attityd.
Weka
Nelson ser inte så rolig ut så vi fortsätter vidare till Havelock, bara namnet låter spännande. Vi bokar en natt på Gardenmotel, fräscht motel. Hungriga som vi är på kvällen så går vi till stadens enda öppna restaurang, vi köper varsin burgare med fries. Man får fries till det mesta, de är ungefär fyra gånger så stora som hemma, hm. Imorgon bär det av till Picton igen, vi har bokat in oss på en vintur.
När vi vaknade idag så sken solen, vilken lycka. Trots solens strålar så var det ändå (tyvärr) bara 9 grader 🙂 Vi bestämde oss för att försöka ta oss till Wellington, en resa på ca 40 mil. Våra kläder hade torkat under natten så bara det kändes härligt. Gårdagens regn vill vi inte uppleva igen. Vi startade vid 09,00 och gjorde flera stopp under dagen. Resan kändes inte så lång då solen sken, värmen steg succesivt under dagen och den gick upp ända till 25 grader 🙂
Under en stor del av dagen färdades vi igenom nationalparken Tongariro, det var vackert, allt är så grönt, bergskullarna så runda, det är så otroligt mycket får och kor som betar överallt. Vi har förresten inte ätit lamm ännu, måste nog försöka göra det. Helt plötsligt får vi se ett berg som är helt snötäckt, mitt bland allt annat grönt.
Lite snö
Utefter vägarna står skyltar uppställda, det är uppmaningar till bilister att använda bälte, hålla hastigheten, köra nykter, ta pauser, se upp för Kivi (en fågel som håller till utmed vägarna), komtrollera bromsarna, följa rekomenderad hasighet i kurvorna mm.
Liten Kiwi-fågel
Apropå kurvor så var vägen över bergen periodvis som en riktigt serpentinväg, hastigheten var där 25 km, så kurvigt och bara uppför och nedför.
Längs med resan så åkte vi igenom ett par städer bla Woodville, där stannade vi och fikade, köpte en lång black = en kopp svart kaffe (kaffet är så svart så du får med en kanna kokhett vatten om du vill spä ut kaffet). När man åker igenom en del städer så är det som om man kommit till vilda western, en smal väg som går igenom staden och utmed vägen står hus, det är ganska tomt med människor. På en bänk eller staket hänger tre ungdomar, de kikar lite nyfiket när vi glider förbi, det är kanske dagens stora händelse.
På eftermiddagen når vi Wellington, vi tar in på hotell och beger oss sedan ut för att hitta en restaurang där vi kan äta. Vi går gata upp och gata ned, det dröjer en bra stund innan vi hittar något som är öppet. Märkligt att komma till en huvudstad och så mycket som är stängt, kanske för att det är söndag? Till slut hittar vi restaurang Featherston, vilken lycka.
Idag när vi vaknade så fullkomligt öste det ner, varför lämnade vi kvar våra regnponchos på Tikehau? Nåja, bara att fortsätta vara glada. Packa väskorna och ge sig iväg mot Waiotapu och Thermal Wonderland, dit skall man tydligen åka om man vill se bla Lady Knox geyser få ett utbrott. Usch vad blöta vi blev på vägen dit. Vi missade tyvärr det stora utbrottet, såg lite efterdyningar. Har nu kikat lite på Youtube, där kan man se allt 🙂
Lady Knox Geyser
Det finns en hel del mer att titta på i Thermal Wonderland. De har tre olika leder att följa, vill man se allt tar det ca 75 min. Vi tittade på allt. Det bubblar lite här och där, både i vatten och i gyttja. Det är över 100 grader i vattnet. De olika ”sjöarna” har olika färger beroende på vilka mineraler som finns i jorden. En sjö heter Champagne pool och där var vattnet rosa, fint. Det är fullt av buskar och träd i området, de verkar trivas, bladen är ju gröna, stammarna är dock kolsvarta precis som om de brunnit.
Wai-O-Tapu
Pga. av att det regnade så mycket så kom vi inte så långt idag som vi tänkt oss, vi stannade till efter sjön Lake Taupo i byn Turangi strax innan nationalparken Tongariro, vi hoppas på bättre väder imorgon.
Man kan ju inte åka till New Zealand utan att besöka Hobbiton, eller hur! Det tog en stund att ta sig dit från Auckland, särskilt när GPS: en väljer en väg som vi kanske inte tänkt att ta, hur som helst så kom vi fram till slut. Köpte biljetter till den 2 timmar långa guidade turen och väntade sedan på att turbussen skulle komma. Till slut kom bussen och vi hoppade på. Ca 5 minuters bussfärd och sedan var vi framme i Hobbiton. Den duktiga guiden visade oss runt bland husen, kullarna och alla blommor och grönsaker som bara frodade, hon berättade samtidigt om filmerna som spelats in, nämnde en och annan scen, kul. Allt var så gulligt och litet, vi tog så många kort. Peter Jackson som regisserat filmerna var tydligen lite speciell, lite av en perfektionist.
På taket till Bilbos hus
Trädet på Billbos hus är tex inte riktigt utan konstgjort, vid filminspelningen tyckte P Jackson att de miljoner gröna bladen hade fel grön nyans, varav att man tog dit liftar där personal fick stå för att spraya bladen i rätt grön nyans, vilket jobb! Vi passade på att dricka lite cider i The Green Dragon, gott!
Övernattning i Rotorua, men usch vad kallt det är här (15 ºC) i Hobbiton var det 23ºC
Det är nu dags för det stora äventyret i Tutukaka, vi går efter frukost till dykcentret Tutukaka dive, vi skall vara där kl. 08.15 för att prova ut vår dykutrustning. När allt är packat och klart tar vi oss tillsammans med ett 20-tal andra dykare till båten Calypso. Efter en gedigen säkerhets- och informationsgenomgång kastar vi loss och kaptenen styr mot Poor Knights Islands. Det är vid denna mycket gamla krater vi skall dyka. Färden tar ca 1 timme. Väl framme så är vi indelade i grupper beroende på hur erfaren man är. Jag och Ari skall dyka med två fransmän samt vår guide Sofie. När det är vår tur hoppar vi i en efter en. Dyket är ganska bra, vi ser en hel del fisk, vi ser några tropiska fiskar vilket man inte alltid gör här. Efter ca 30 minuters dyk på ca 25 meters djup går vi upp. Vi tar en timmes paus och förflyttar oss till den största ön (en gammal Mauri bosättning, som idag är helig, förbjudet att gå iland). Dags för dyk nr 2, denna gång skall vi dyka en bit in i en grotta, detta dyk är fantastiskt, vi ser rockor, ålar, skorpion fisk, stenfisk mm, sikten är hur bra som helst, vattnet är jätteklart åh vad fint!
Innan båten vänder hemåt tar vi en tur in i Rico Rico Cave, världens största grotta, vi åker in med båten, ser oss omkring, vi ombeds alla ropa Rico och stampa med foten, vilket ljud, det ekar, häftigt. Kaptenen berättar att man bla haft konserter i grottan, helt otroligt.
Rico Rico
Vi är alla mycket nöjda med dagen. Tutakaka divecenter är ett fantastiskt center, så duktiga och servicevänliga.
Auckland
Efter frukost i Tutukaka sätter vi oss på motorcykeln och kör mot Auckland. Det tar ju en stund så vi stannar ett par gånger för att sträcka på benen. Det är betydligt varmare idag, ca 10 grader mer än när vi kom (23 grader). Det växlar verkligen. Väl framme i Auckland lastar vi av vår packning på hotellet och tar oss till Sky Tower,
Sky Tower
det utflyktsmål vi vill se. Tornet är New Zealands högsta byggnad, mäktigt, vi ser över hela Auckland. Vi tänkte ta en promenad längst upp, på utsidan, kostade 1000 kr/person, vi gick på insidan istället. Kvällen avslutades på en koreansk restaurang, oj vad gott!
Vi kom till Auckland igår (14/4), efter att ha visat upp delar av vårt bagage i tullen (de ville granska våra vandringsskor), så tog vi en taxi till uthyrningsfirman där vi skulle hämta ut vår motorcykel. Efter att ha provat ut de kläder vi skulle låna, skriva på en massa papper och dricka lite kaffe så kom vi till slut iväg och styrde mot Tutukaka, vårt första mål i New Zealand. Här väntade två spännande dyk på Poor Knights Islands. Vi hade räknat med ca 3 timmars körning men det tog 4 timmar. Det började regna och vi blev lite kaffesugna så det blev en liten paus på en bensinstation. Väl framme i Tutukaka och vid vårt hotell Quality hotell Oceans Tutukaka så blev det roomservice (hamburgare och fish & chips). Sedan var det dags att sova lite.
Det är nu dags att lämna Tikehau för denna gång. Våra förväntningar om en inte så exploaterad ö uppfylldes. Ön är mycket liten, man kan sakta cykla tvärs över ön på ca 30 minuter. Alla känner alla och hälsar på alla 🙂 Kändes som om man var en av öborna, vi har haft fantastiskt väder varje dag (31 grader i luften och samma i
vattnet) 😉
Lokal butik
Centrum
Post & Polisstation
Huvudgatan
Regnet som kom, kom på nätterna, vi vaknade av regnet då det knastrade ordentligt på taket. Pensionat Hotu som vi bodde på ordnade frukost (07,30) och middag (19,00) varje dag. Lättare lunch kunde beställas om man önskade. Det dukades upp till långbord och ingen började äta förrän alla var på plats. Som en riktigt stor familj. Frukosten gick i fransk stil, vi fick painrich och marmelad varje dag. Middagarna gick i fiskens tecken, vi bjöds på tonfisk (olika rätter) alla dagar. Det var gott. Vi trodde dock att det var kyckling en kväll men fick berättat för oss att det var fisk 🙂
Hotu pensionat, dags för middag
Hotu (pensionatet) har 7 bungalows och några B&B, vårt ligger i mitten, vi har ca 25 meter till vattnet, perfekt. Solstolar och kajaker ingår. Palmerna står tätt på stranden och tur är väl det då solen är mycket stark. Det är alltså bara att dra med sig en solstol och placera den under en palm, vips så har du en perfekt plats, man måste dock vara noga med att titta upp på palmen innan man bestämmer sig för var solstolen skall stå. Palmerna är nämligen fulla med cocosnuts, det dunsar emellanåt till riktigt ordentligt och då är det en cocosnut som trillade ned från palmen, en sådan vill man ju inte ha i huvudet 🙂
Apropå cocosnuts så är det en av två verksamheter som gör att människorna på ön kan försörja sig. Några är fiskare, men hanteringen av coosnuts är störst på Tikehau. En kvinna berättade för oss att man plockar cocosnuts på ön, delar och gröper ur dem, lägger allt i en gryta, kokar ihop det för att slutligen skicka massan till Tahiti för fortsatt bearbetning till olja för hud, hår och till matlagning.
Vi hade tänkt oss att bara ta det lugnt på ön, sola och bada. Men…….vi kunde inte låta bli att boka två dyk. För när vi hörde hur alla andra pratade om Manta ray ( djävulsrockan), att de varit och dykt och fått se dessa fantastiska fiskar, så vi bestämde oss för att vi också ville se dessa fiskar. Vi hämtades av dykcentret med båt, åkte ut till the cleaning station, en plats dit Manta rays tar sig emellanåt. På denna plats finns småfisk som äter småpartiklar på Manta rays. Det var öde på the cleaning station så vi åkte ut från lagunen och ut på öppet hav. Vi gjorde där två härliga dyk där vi hade tur att få se två stycken Manta rays, så stora, de kan bli 2-6 meter mellan vingarna, vi såg även en turtle, en massa tonfisk samt många andra färggranna fiskar som vi inte kan namnet på. Under fikastunden på båten såg vi en massa delfiner i vattnet, de simmade bredvid och runt båten, häftigt. Plötsligt hoppar en av passagerarna över bord, gissa vem, för att hänga på utsidan av båten och filma delfinerna (Ari) medans båten följer efter delfinerna.
Tikehau och Franska polyneserna har gett mersmak 🙂
Det är snart dags att lämna Tikehau, väskorna är packade och vi väntar på skjuts till flygplatsen. Det känns tråkigt men vi får glädja oss åt kommande spännande äventyr
Vilket hotell vi kom till i går kväll, lyx lyx. Soffa, två toaletter, kök, balkong, air-condition mm. Vi anländer till hotellet ca. 01.00 upp kl. 06.00. Ingen frukost ingår, vi drog ut på stan för att inta frukost på ett café. Det blev kaffe och en choklad croissant, inte en frukost vi är vana vid. Vi hann med en shopping runda på den lokala marknaden där en traditionell klänning inhandlades. Tillbaka till hotellet för att ta taxin till flygplatsen och avfärd mot Tikehau. Vi är i god tid på flygplatsen och tar en fika medans vi väntar på flyget och ser andra avgångar mot bla Bora Bora, vi har valt ett annat resmål som vi hoppas inte är så exploaterat som turistmål 😉
Vi når Tikehau vid lunchtid och blir upphämtade av hotellet, vi blir välkomnade av ägaren med en blomsterkrans runt halsen. Färden varar i ca 3 min och vi når fram till hotellanläggningen som har ca 7 bungalows, vår är i mitten, direkt på stranden.
Sol – bad
Vi kan efter en cykeltur till down Town konstatera att detta resmål inte är exploaterat. Här jagas inte turister av annat än moskitos (på kvällen). Vi hittar en lokal butik med ett väldigt begränsat utbud av varor, men vi finner lite av det vi behöver. Vinet kunde vi dock ha lämnat kvar, odrickbart (måste vara Franskt).
Dagen avslutas med en gemensam middag för alla hotellgäster som en stor familj, ett 20 tal. ALLA utom vi pratar franska, hjälp…! Vi kan inte ett enda ord franska utom möjligen tack, god dag, smaklig måltid. Vi fick lära oss ett par inhemska ord under kvällen, nana = Hej då och mauruuru = tack. Men vi tror nog att det kommer att ordna sig efterhand, de kan lite engelska (fast de kan nog mer, men är blygsamma).
Nu avslutas vårt Sydamerika äventyr och vi vill därför säga:
Ett stort tack till Peruspecialisten och deras partners Metropolitan Touring i Galapagos, Rossendito Tours i Amazonas och Sunrise i Peru InkaTrail. För väl inplanerade dagsturer i Galapagos, Amazonas och slutligen Inka leden 4dgr. Alla transporter, guider och hotell har varit av mycket god kvalité. Ett stort tack också till våra guider Soto med lång erfarenhet av öarna i Galapagos, Ines vår guide i Amazonas och Alfredo på vår vandring på Inka leden.
Vi gör nu ett kort stopp på Påskön, en dag. Vi bestämmer oss för att ”hyra” en taxikille, vi kommer överens om priset, vi betalar 50 000 pesos för en halvdag (09,30-15,00). Vi åker först till västra sidan av ön, vi kikar på kratern Rano Kau, i mitten av kratern har det bildats en sjö, det växer en del grönt i sjön. I samma område ser vi också något som liknar jordkällare, kanske är det gamla bostäder?, området heter Orongo. Ett turistmål värt ett besök. De flesta statyer vi ser på Påskön står vända in mot landet, varför? en teori är att statyerna vakar över människorna på ön. Vi åker slutligen till Hotuiti, där ser vi 15 statyer (Tongarki) uppställda på rad, ser mäktigt ut, de är höga, kanske uppemot 7-8 meter höga. På vägen dit besökte vi kratern Rano Raraku där man kan se hur statyerna höggs ut ur berget. Flera statyer ligger utspridda utefter kratern. Under taxifärden möts vi av hästar på vägarna, det är fullt av vildhästar på Påskön.
Tongarirki
Lunchen intar vi på restaurang Pea, ligger precis vid havet, vi väljer risotto med tonfisk, till dessert en brownie, jättegott.
Vädret är fantastiskt, solen skiner, 27-28 grader, vågorna glider in mot stranden, det är fullt med entusiastiska surfare (jätteduktiga). Om ett par timmar lyfter planet mot Tahiti, vi ser verkligen fram emot lugna dagar med sol och bad 🙂
Vilket väder vi har i Santiago, vi trodde att det skulle vara ca 20 grader men vi har runt 30 grader varje dag. Det är lite kyligare på kvällarna, men det är ju inte så konstigt, det är ju höst här. Första dagen passar vi på att åka med på en guidad stads tur. Vi hoppar av i området Bellavista, Santiagos kulturcenter där även Santiagos största park ligger. På toppen av San Cristobal ca 800 meter upp hittar vi Heliga Maria, en staty, vi tror att man emellanåt har gudstjänster här.
Heliga Maria
I Bellavista hittar vi även Pablo Nerudas hem. (Nobelpristagare i litteratur 1971), underbar trädgård.
Besöker man Santiago får man inte missa den stora Saluhallen, den är känd för sin fiskförsäljning och fiskrestauranger. Vi åt lunch där, gott.
Santiago är en stor stad, många människor och väldigt mycket bilar. Trots detta så känns luften ren. Det är rent och fräscht på gatorna, vi ser inte många uteliggare. En av dagarna tar vi bussen till Chiles viktigaste hamnstad Valparaiso, enkel tur bussresa ca 2 timmar. När vi stiger av bussen på ändstationen i Valparaiso blir vi förvånade, vi hamnar mitt i en frukt- och grönsaksmarknad, det är jättesmutsigt och luktar illa 🙁 Vi styr benen mot ett område som vi hoppas kommer vara fint. Vi går rätt, efter ett tag hamnar vi i ett område där husen är lite smågulliga. Det är trånga gränder och väldigt mycket graffitti. Vi fikar och tittar sedan in i ett galleri. Vilken tur, ägaren är trevlig och vill väldigt gärna visa oss utsikten från baksidan av hans galleri. Vi följer med ut på hans altan och där ser vi ut över alla hus och ut över havet. Han berättar att husen är byggda av plåt från containers och att husen byggts av immigranter för länge länge sedan. Snett och dant men riktigt charmigt.
Utsikt från galleriet
När det blir lunchdags bestämmer vi oss för att äta lunch på båten Bote Salvavidas, vi beställer fisk, smakar ingenting 🙁 trots det så är vi nöjda, Valparaiso är absolut värt ett besök.
Sista dagen i Santiago åker vi till Santiagos största köpcenter Parque Araugo, det är även det viktigaste köpcentret i Latin Amerika. Vi ägnar ett par timmar åt att utforska centret, består av tre våningar, jättestort. För den köpsugne finns det mesta att köpa allt från handgjort smink, möbler, skor, kläder, godis, allt allt…………Vi är ju inga shoppingmänniskor men lyckades ändå köpa varsina glasögon 🙂 får se när de skall användas. Resten av dagen ägnades åt att strosa runt och lyssna på gatumusikanter och bara ha det bra. Imorgon lämnar vi Santiago för att flyga vidare till Påskön 🙂
Idag lämnar vi Cusco för att resa till vårt nästa resmål Chile. Vi har gott om tid på oss då vårt plan går 14.30. Vi hämtas av vår gamla chaufför och han kör oss till flygplatsen. Allt går ok, vi flyger till Lima, byter plan mot Chile. Vi är framme i tid. Vi tar en taxi till Happy house hostel i Santiago. Modell vandrarhem. Vi får ett stort rum, egen toalett med dusch. Rummet städas varje dag. Frukost ingår. Möjlighet att laga mat samt tvätta om man vill. Stor uteplats med pool och grill. En tredjedel av vad ett hotellrum annars kostar 🙂 🙂 Känns bra att vara nere på lägre höjder igen, går bra att andas 🙂
Nu har det stora äventyret börjat, eller den stora utmaningen. Vi hämtas på hotellet kl. 09.00 med buss för att ta oss till startpunkten. Väl framme så ser vi att det redan är fullt med människor som alla skall vandra. Varje dag får max 500 människor påbörja vandringen, av dem är 300 bärare, det är alltså mer bärare än turister. Hur som helst varje bärare får bära max 25 kg. Vi lämnar ifrån oss den packning som vi vill att bärarna bär åt oss, vi får lämna max 6 kg per person. Vi är 4 i vår grupp + vår guide Alfredo, vi har totalt 6 bärare.
Efter att vi visat vår inträdesbiljett och pass så får vi stiga in på leden. Det är varmt, vi har smörjt in oss med moskitokräm för säkerhetsskull. Första dagen går bra, lagom uppför, många pauser. Toaletter finns uppställda utmed hela leden. Toaletterna ser inte ut som vi är vana vid, det är ett litet hål i marken samt två plattor att stå på, en ny erfarenhet. Vi vandrar i ca sex timmar första dagen. När vi kommer fram till vår camp så är tälten redan uppställda av våra bärare. Vi sover två och två i tälten. Det är riktigt lyxigt, vi får varmvatten för att tvätta våra händer innan måltiderna vilka består av tre rätter. Mycket gott. En av bärarna är också kock, Helmer, en kille på 25 år, Helmer är även chef för de övriga bärarna. Fantastisk på att laga mat. Varje dag ser ut ungefär såhär.
15.00 lunch= någon form av soppa, kyckling, ris+, pommes frites, grönsaker, gelé/pudding
innan middagen= snacks (popcorn/kaka)
18.00 middag= någon form av soppa, kött/kyckling, ris+ pommes frites, grönsaker , te
vi går till sängs ca 19.30 varje kväll, helt slutkörda
Dag 2
denna dag är den tuffaste. Det går bara uppför och uppför i fler timmar. Vi skall idag nå den högsta punkten på 4200 m ö h. Det är så många trappsteg, de är så höga. Periodvis går vi 5-10 steg för att sedan bara andas, det känns som om luften är slut. Det är så svårt att andas, hjärtat bara bankar, benen värker. Vems idé var det här egentligen? 🙁
Vilken tur att vi har stavar, utan dem hade det varit omöjligt. Dag två kommer vi aldrig att glömma, så tungt men också så vackert, vilka vyer, det är som att befinna sig mitt i ”Sagan om ringen”, vi tar så mycket kort men det går inte att fånga allt på bild, vi får lägga bilderna i vårt minne. Äntligen är dag två över. Väl framme vid vår camp får vi vila. Vi befinner oss nu på ca 3600 m ö h.
Dag 3
den behagligaste dagen enligt Alfredo, vår guide. Dag 3 börjar dock lite tufft, vi måste över ett pass på 4000 m ö h för att sedan gå nedåt igen i ca 2.5 tim. Det går dock bra. Det är lite svalare idag, ingen brännande sol, det formligen störtregnar istället, tur att vi har regn ponchos med oss. Det är så grönt och vackert. Vi går idag ”den riktiga” Inka leden enligt Alfredo, vi går i gångar som är övertäckta av olika växter. Vi går igenom tunnlar där det droppar vatten. Vi ser Kolibri och hör grodor kvacka. Dagens vandring är den längsta.
Innan middagen bjuds vi på tårta för att fira att Elisabeth fyller år. Helmer vår kock är fantastisk, tänk att han fick till en tårta. Efter middagen har vi en liten ceremoni för våra bärare, vi tackar för att de burit vår packning, tält och all mat. Utan dem hade vår vandring ej gått att genomföra. Vi delar ut lite gåvor. Bärarna håller ett tal till oss där de tackar oss för att vi varit så duktiga genom att vandra på och hålla tiden, vi har gått på bra enligt dem.
Lama på väg
Dag 4
Väckning 03.30, helt sjukt, men ändå häftigt. Alla entusiastiska vandrare står på led för att kunna visa upp sitt kvitto för att få gå vidare mot Machu Picchu, den sista porten kommer snart att öppnas. Vi står någonstans mitt emellan alla. Vi står i kön ca 2 timmar innan vi släpps igenom. Vilken lycka. Det är mörkt och vi använder våra ficklampor. Vi går i ca 1,5 tim och når till slut fram till solporten, vi väntar där i ca 30 minuter för att det skall klarna upp, vilket det inte gör, det regnar och vi befinner oss i ett moln, vi ser därför inte Machu Picchu. Vi beslutar oss för att vandra vidare, hela vägen fram till Machu Picchu. Äntligen framme, puh, fyra dagars slit och släp är nu slut. Vi ser ruinerna växa fram, det är helt fantastiskt, vilket arbete man gjort. Alla stenar har man lagt i en speciell ordning. Vår duktiga guide Alfredo berättar om upptäckten av Machu Picchu, vem var det egentligen som upptäckte Machu Picchu? det beror på…………………efter en guidning bland ruinerna åker vi med buss till hotellet för att under morgondagen ta bussen till Machu Picchu igen. Man kan alltså ta buss + tåg till Machu Picchu (behöver inte vandra i fyra dagar), men vill du ha en helhetsupplevelse rekommenderas Inka trail 🙂
idag har vi en heldag med vår Cusco-guide. Syftet är att vi skall vänja oss vid den höga höjden ca 3000 m/h. Vi ägnar dagen åt att besöka en djurpark där man tar hand om skadade djur för att när de är återställda placera ut dem i frihet igen. vi ser Lama, Alpacka, sköldpaddor, puma och condor. De har även marsvin. Vi får veta att pumorna hittades på ett ställe där man drogade dem för att sedan låta turister ta kort på dem. Vi får se en condor flyga, mäktigt, den är ca 3,2 meter mellan vingarna.
Vi besöker en lokal pub (dessa pubar ser man ut efter vägen, och märks ut med en plastpåse på en pinne) där vi får smaka på en dryck som görs av majs, drycken dricks av männen i byn efter arbetsdagens slut. Den smakar inte särskilt gott, lite surt och jäst. I samband med att männen träffas spelar de ett ”grodspel” som går ut på att kasta mynt i grodans mun eller något annat poänghål.
Vi besöker slutligen en gammal Inka stad, Ollantaytambo, vi klättrar uppför alla trappor, det är tungt, en prövning inför det som komma skall 🙂 det är imponerande att se alla framgrävda ruiner och hur man konstruerat bevattningssystemet.
Vi lämnas av guiden på vårt nya hotell, Pakaritampa, som ligger i Inka staden Ollantaytambo. Imorgon bitti börjar vandringen mot Machu Picchu.
