19 april, från Turangi till Wellington, New Zealand

När vi vaknade idag så sken solen, vilken lycka. Trots solens strålar så var det ändå (tyvärr) bara 9 grader 🙂 Vi bestämde oss för att försöka ta oss till Wellington, en resa på ca 40 mil. Våra kläder hade torkat under natten så bara det kändes härligt. Gårdagens regn vill vi inte uppleva igen. Vi startade vid 09,00 och gjorde flera stopp under dagen. Resan kändes inte så lång då solen sken, värmen steg succesivt under dagen och den gick upp ända till 25 grader 🙂
Under en stor del av dagen färdades vi igenom nationalparken Tongariro, det var vackert, allt är så grönt, bergskullarna så runda, det är så otroligt mycket får och kor som betar överallt. Vi har förresten inte ätit lamm ännu, måste nog försöka göra det. Helt plötsligt får vi se ett berg som är helt snötäckt, mitt bland allt annat grönt.

Lite snö
Lite snö

Utefter vägarna står skyltar uppställda, det är uppmaningar till bilister att använda bälte, hålla hastigheten, köra nykter, ta pauser, se upp för Kivi (en fågel som håller till utmed vägarna), komtrollera bromsarna, följa rekomenderad hasighet i kurvorna mm.

Liten Kiwi-fågel
Liten Kiwi-fågel

Apropå kurvor så var vägen över bergen periodvis som en riktigt serpentinväg, hastigheten var där 25 km, så kurvigt och bara uppför och nedför.
Längs med resan så åkte vi igenom ett par städer bla Woodville, där stannade vi och fikade, köpte en lång black = en kopp svart kaffe (kaffet är så svart så du får med en kanna kokhett vatten om du vill spä ut kaffet). När man åker igenom en del städer så är det som om man kommit till vilda western, en smal väg som går igenom staden och utmed vägen står hus, det är ganska tomt med människor. På en bänk eller staket hänger tre ungdomar, de kikar lite nyfiket när vi glider förbi, det är kanske dagens stora händelse.
På eftermiddagen når vi Wellington, vi tar in på hotell och beger oss sedan ut för att hitta en restaurang där vi kan äta. Vi går gata upp och gata ned, det dröjer en bra stund innan vi hittar något som är öppet. Märkligt att komma till en huvudstad och så mycket som är stängt, kanske för att det är söndag? Till slut hittar vi restaurang Featherston, vilken lycka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *