13 maj: Vi hade egentligen bestämt oss för att inte bur-dyka i Sydafrika. Det har ju varit så mycket diskussioner om detta, huruvida det är till nackdel för våra vithajar eller inte. Hur är det med det egentligen? Vi gillar ju att dyka så vi kunde inte hålla oss, vi såg en broschyr om hajdykning som lockade oss. Vi bokade två dyk på Two Oceans Aquarium i Cape Town. Man hade Ragged-tooth Shark (ej vithaj) så det kändes lugnt. Första dyket gjordes i ett akvarium som var ca. 5 meter djup, där skulle vi då dela på utrymmet med tre hajar, black musselcracker, blue stingray och eagel ray (rockor) samt en mycket gammal sköldpadda. Det gick hur bra som helst, fiskarna var hur lugna som helst och lite nyfikna på oss. Mycket speciell känsla 🙂

Det andra dyket gjorde vi i ett djupare akvarium (ca 6 meter djupt) och strömt. Här var det verkligen trångt om utrymmet. Det var väldigt många och stora fiskar som simmade omkring bland någon form av algskog (Kelp). Vi var tvungna att vara mycket försiktiga och inte dra eller hålla i oss i detta. Under detta dyk fick vi mata fiskarna, de var så hungriga. Vi fick en påse med bläckfiskbitar, höll bitarna i handen och så åt fiskarna av detta. Sååå söta. De var så ivriga så vi fick ha koll på cyklopet så att någon stjärtfena inte slog bort det.  Vattnet var 20 respektive 13 grader så dyken blev 30 minuter vardera. Det var första gången vi dök i ett akvarium, en rolig och fin upplevelse 🙂

Under en tidigare promenad i Cape Town så gick vi förbi St George katedral där man under kvällstid bedrev en jazzrestaurang ( Crypt jazz restaurang). Restaurangen har väldigt få platser men vi hade tur och fick ett bord när vi bokade. Kl. 19.30 skulle man vara på plats för då började bandet att spela. De spelade och sjöng i ca 3 timmar, så duktiga och så mysigt. Restaurangen är känd för sin härliga atmosfär och det kan man förstå. Maten vi beställde var det lite si och så med, men det visste vi när vi bokade.

14 maj: Hur gick det här till? helt plötsligt har vi bokat in oss på en vithajsdykning i bur, ojojoj. Nåja, vi måste ju prova så att vi vet vad det handlar om. Vi hämtades i morse kl. 07.15 för att tillsammans med 12 andra nyfikna pröva det som många pratar om. Igår kväll googlades det hej vilt för att försöka få lite info om hur det egentligen går till. Ari tog det lugn, ”vi får väl veta när vi kommer fram”.  Men jag var tvungen att få fram fakta. Hittade en film på nätet, kände mig hyfsat lugn.

Efter ca 2,5 timmes bussfärd kom vi fram till  Walker bay där dykningen skulle ske. Efter en mycket snabb briefing på land hoppade vi alla upp på båten. Vi beordrades att sitta under hela färden ut, tog ca 30 minuter. Otroligt stora vågor, vi flög och studsade under hela färden. Det tog inte många minuter förrän den första dykaren hängde ut över relingen för att kräkas, hon mådde så dåligt och dök därför ingenting.

När vi kom ut till dykplatsen där man satte fast buren i båten med rep så fick vi en ytterliggare briefing, denna  gång handlade det om vilken teknik vi alla skulle ha för att röra oss i buren under dyket. Det är egentligentligen inget dyk, man har våtdräkt,  cyklop och blyvikter för att sjunka, inget annat. Varje ”dykare” har ett fack i buren (ca 50 X 50 cm) där man ställer sig. Buren består av totalt 7 fack. Man kan alltså bara vara nere 7 åt gången. När hajen närmar sig båten/buren så ropar båttpersonalen ”down, down, get down), då är det bara att använda sig av den teknik vi fått intro om och ta sig ned i buren. Ta ett djupt andetag och så ner i buren och titta. Inga kroppsdelar eller kameror får vara utanför buren. Hajen närmar sig buren då båtpersonalen kastar i stora fiskstycken. Känslan att se de stora hajarna komma närmare och närmare och svepa förbi är svår att beskriva. De är så vackra, respektingivande och rör sig så graciöst i vattnet. Det var kallt i vattnet ca 14 grader så vi som dök var nere i dykburen ca 30 minuter. Utöver den första dykaren som mådde dåligt så var det fler som mådde dåligt, kanske mådde de illa eller kanske var de rädda?

Bur-dykning vara eller icke vara: Vi tycker nog inte att denna formen av möten med stor vilda djur är sämre än andra former, tex där man har inhägnader och kör omkring med bilar etc. Vi kunde inte se att hajarna var direkt stressade eller tog skada. Trots att det användes fisk blod för att locka fram hajarna var det bara ett fåtal som kom fram. Alltså ingen rusning till middagsbordet precis. Vi uppfattade att det var 2-3 hajar som kom ”dansande” runt båten och tog betet de gånger de verkligen ville, det verkade som om de också lät bli betet emellanåt.  Ja, då har vi prövat på detta också. Inget att rekommendera om du har lätt för att bli sjösjuk eller har svårt för trånga utrymmen.