Nu har vi kommit i mål på vår Jordenruntresa, ett livs äventyr och sakta men säkert börjat komma i våra gamla skor, men med nya fantastiska minnen att tänka tillbaka på:
Vi tackar er som följt oss på denna blogg, i vårt digitala fotspår och hoppas att vi har haft en underhållande resa.
Vi vill samtidigt också passa på att ge ett stort tack till Kilroy (GBG).
Som hjälpte till att knyta ihop alla de platser vi önskade besöka. Alla flighter fungerade utan problem och i stort sätt enligt tidplan, det trots att resan bokades 10 mån innan avresa.
Sista dagen i Cape Town, flyget till Sverige via London går klockan 19.30.
Gata
Vi promenerade i stan och i det färgrika bostadsområdet Bo-kaap. Vi hade sett området på håll och vi ville komma lite närmare. Samtliga hus var målade i starka färggranna färger såsom lila, rosa, turkos, gult, grönt, orange mm. Några hus var i gott skick medans andra var i ganska dåligt skick. När vi strosade runt bland husen såg vi att det var fler nyfikna turister som gick omkring där. Det togs en hel del kort. Några turister kom i taxi och medans taxin väntade så tog man kort och sedan åkte man iväg. Det var inget lyxområde utan ett mer normalt (Svensson), tyckte vi. Vi fick senare under dagen veta att det är ett område med ett stort antal emigranter från bla Malaysia, Indonesien etc. De flesta män som vi stöter på under vår vandring bär en vit hatt (Songkok) och av antalet moskéer i området att döma är majoriteten troligen muslimer.
15.30 hämtades vi av vår taxi för att köras till flygplatsen, tur att vi var ute i god tid, det var rusningstrafik och långa köer. Vi hann med första planet men höll på att missa planet från London, säkerhetskontrollerna är enorma (även i transit). Som tur var så hann vi även med det planet, vi förstod att det var andra som inte hann med 🙁
Tyvärr är det nog så att av alla flygplatser vi varit på, så är det de Europeiska (Tyskland och England) som fungerar sämst, ingen samordning mellan de som jobbar för vår säkerhet och de som har för avsikt att transportera oss dit vi vill.
Nu är vår resa över för denna gång………………..vi har haft det hur underbart som helst, den ena dagen har inte varit den andra lik. Vi har sett så fina platser, ätit så god mat, träffat härliga människor från alla möjliga håll osv osv. Härliga minnen att tänka tillbaka på.
Avslutningen på vår låååånga semester firade vi i Cape Town på den afrikanska restaurangen Gold. Det är en mycket speciell restaurang med inslag från många olika afrikanska kulturer, det går inte att se hela restaurangen från en plats då den är avgränsad till ett antal olika delar och på olika plan, härliga färger och inredning. Kan ta emot 600 gäster samtidigt, utan att bli störande eller att det märks. Personalen var klädd i afrikanska färggranna kläder och med målade markeringar i ansiktet. De gäster som ville fick också en personlig målning i ansiktet. Alla gäster åt likadan mat = 14 olika rätter uppdelat till en tre rätters meny, rätterna kom från hela Afrika. Under middagen så var det tre olika uppträdanden där det sjöngs och dansades. Jättehäftigt!
13 maj: Vi hade egentligen bestämt oss för att inte bur-dyka i Sydafrika. Det har ju varit så mycket diskussioner om detta, huruvida det är till nackdel för våra vithajar eller inte. Hur är det med det egentligen? Vi gillar ju att dyka så vi kunde inte hålla oss, vi såg en broschyr om hajdykning som lockade oss. Vi bokade två dyk på Two Oceans Aquarium i Cape Town. Man hade Ragged-tooth Shark (ej vithaj) så det kändes lugnt. Första dyket gjordes i ett akvarium som var ca. 5 meter djup, där skulle vi då dela på utrymmet med tre hajar, black musselcracker, blue stingray och eagel ray (rockor) samt en mycket gammal sköldpadda. Det gick hur bra som helst, fiskarna var hur lugna som helst och lite nyfikna på oss. Mycket speciell känsla 🙂
Hello!
Det andra dyket gjorde vi i ett djupare akvarium (ca 6 meter djupt) och strömt. Här var det verkligen trångt om utrymmet. Det var väldigt många och stora fiskar som simmade omkring bland någon form av algskog (Kelp). Vi var tvungna att vara mycket försiktiga och inte dra eller hålla i oss i detta. Under detta dyk fick vi mata fiskarna, de var så hungriga. Vi fick en påse med bläckfiskbitar, höll bitarna i handen och så åt fiskarna av detta. Sååå söta. De var så ivriga så vi fick ha koll på cyklopet så att någon stjärtfena inte slog bort det. Vattnet var 20 respektive 13 grader så dyken blev 30 minuter vardera. Det var första gången vi dök i ett akvarium, en rolig och fin upplevelse 🙂
Kelp skog
Under en tidigare promenad i Cape Town så gick vi förbi St George katedral där man under kvällstid bedrev en jazzrestaurang ( Crypt jazz restaurang). Restaurangen har väldigt få platser men vi hade tur och fick ett bord när vi bokade. Kl. 19.30 skulle man vara på plats för då började bandet att spela. De spelade och sjöng i ca 3 timmar, så duktiga och så mysigt. Restaurangen är känd för sin härliga atmosfär och det kan man förstå. Maten vi beställde var det lite si och så med, men det visste vi när vi bokade.
The Crypt
14 maj: Hur gick det här till? helt plötsligt har vi bokat in oss på en vithajsdykning i bur, ojojoj. Nåja, vi måste ju prova så att vi vet vad det handlar om. Vi hämtades i morse kl. 07.15 för att tillsammans med 12 andra nyfikna pröva det som många pratar om. Igår kväll googlades det hej vilt för att försöka få lite info om hur det egentligen går till. Ari tog det lugn, ”vi får väl veta när vi kommer fram”. Men jag var tvungen att få fram fakta. Hittade en film på nätet, kände mig hyfsat lugn.
Efter ca 2,5 timmes bussfärd kom vi fram till Walker bay där dykningen skulle ske. Efter en mycket snabb briefing på land hoppade vi alla upp på båten. Vi beordrades att sitta under hela färden ut, tog ca 30 minuter. Otroligt stora vågor, vi flög och studsade under hela färden. Det tog inte många minuter förrän den första dykaren hängde ut över relingen för att kräkas, hon mådde så dåligt och dök därför ingenting.
Hajspanare på väg
När vi kom ut till dykplatsen där man satte fast buren i båten med rep så fick vi en ytterliggare briefing, denna gång handlade det om vilken teknik vi alla skulle ha för att röra oss i buren under dyket. Det är egentligentligen inget dyk, man har våtdräkt, cyklop och blyvikter för att sjunka, inget annat. Varje ”dykare” har ett fack i buren (ca 50 X 50 cm) där man ställer sig. Buren består av totalt 7 fack. Man kan alltså bara vara nere 7 åt gången. När hajen närmar sig båten/buren så ropar båttpersonalen ”down, down, get down), då är det bara att använda sig av den teknik vi fått intro om och ta sig ned i buren. Ta ett djupt andetag och så ner i buren och titta. Inga kroppsdelar eller kameror får vara utanför buren. Hajen närmar sig buren då båtpersonalen kastar i stora fiskstycken. Känslan att se de stora hajarna komma närmare och närmare och svepa förbi är svår att beskriva. De är så vackra, respektingivande och rör sig så graciöst i vattnet. Det var kallt i vattnet ca 14 grader så vi som dök var nere i dykburen ca 30 minuter. Utöver den första dykaren som mådde dåligt så var det fler som mådde dåligt, kanske mådde de illa eller kanske var de rädda?
Buren
Bur-dykning vara eller icke vara: Vi tycker nog inte att denna formen av möten med stor vilda djur är sämre än andra former, tex där man har inhägnader och kör omkring med bilar etc. Vi kunde inte se att hajarna var direkt stressade eller tog skada. Trots att det användes fisk blod för att locka fram hajarna var det bara ett fåtal som kom fram. Alltså ingen rusning till middagsbordet precis. Vi uppfattade att det var 2-3 hajar som kom ”dansande” runt båten och tog betet de gånger de verkligen ville, det verkade som om de också lät bli betet emellanåt. Ja, då har vi prövat på detta också. Inget att rekommendera om du har lätt för att bli sjösjuk eller har svårt för trånga utrymmen.
11 maj: Idag står en båtfärd ut till Robben Island på vår att göra lista. Eftersom vi sett filmen om Mandela och det han åstadkom samt att ön är mycket populär att besöka så bokade vi biljetter i god tid. Färjan lämnade kajen kl. 11.00 och var då fullknökad med turister och skolbarn. Solen sken och det var en härlig båttur på ca 1 timme ut till ön. I biljettpriset ingick utöver färjan en guidad busstur runt ön samt en guidad tur inne i fängelset. Guiden som visade runt oss och berättade om fängelset var en f.d. fånge. Han visade oss olika sektioner som fångarna bodde i, en del fångar var isolerade från andra och bodde ensamma och andra bodde i logimentsliknade rum. Cellerna var otroligt små. Vi fick se Nelson Mandelas cell. Mandela vistades 18 år (av sina totalt 27 år han dömts till) i detta fängelset.
Tidens-Tand
Numera bor det ca 100 personer på ön, varav flera av dem är f.d. fångar. Man har skola, supermarket och en kyrka på ön. Det kändes skönt att få lämna ön 🙂
Cape of Good Hope
12 maj: Ett annat populärt turistmål i Sydafrika är Cape of Good Hope och Cape Point. Cape of Good Hope är den syd-västligaste udden på Kaphalvön, som utgör del av Taffelbergets (Table mountain) nationalpark.
Cape Point
Vi bokade en heldagstur och hämtades upp i morse. Väl framme hade vi blå himmel och sol, vacker utsikt över horisonten men ännu vackrare utsikt om man vände sig om och tittade in mot land där bergen reste sig upp. Då vi aldrig fick syn på strutsar i Botswana var det extra kul att få se dessa i vilt tillstånd i nationalparken,
Strutsar
fick också en bra bild av ’Dassie’, det vanligast förekommande djuret i nationalparken (nära släkting till elefanten, vilket är svårt att tro)
Dassie
I turen ingick också ett besök i den vackra staden Simons Town (påminde om en gammal vilda västernstad) där vi åt lunch samt passade på att bada i det 16 gradiga varma vattnet, brrrrr 🙁 Efter badet gick vi och såg på lite pingviner som ruvade på sina
ägg.
Vilken stad Cape Town är, det finns precis hur mycket som helst att göra/uppleva om man vill. Idag försökte vi ta oss in i Red Harbor Church (en Afrikan kyrka) vi har hört att allt är stängt i Cape Town på söndagar och att alla går till kyrkan och sedan har de barbecue med familj och vänner.
Red Harbor Church
Vi tänkte att vi kan väl gå ner till en kyrka typ Afrikan och se efter hur det går till, om det är mycket musik så ska vi väl överleva (en hel dag med predikningar kan bli tungt). Vi hade lite svår att hitta till kyrkan men efter att fått följe med en mor och hennes dotter hittade vi den till slut. När vi kom fram så hörde vi rop och sång från fönster som var öppna. Skulle vi våga gå in??? Det såg absolut inte ut som en kyrka, det var en grind till dörr och den var låst. Vi såg två män som stod utanför och ville in, efter en stunds ringande hördes ett brummande och de kom in.
Vi dividerade en stund och beslutade oss för att sitta på gatan mittemot och lyssna en stund. Det hördes röster som på en teater och detta pågick en stund sedan kom musik och sång, men efter en stund kom predikningen på Afrikan… en man på andra våningen såg att vi satt där och gjorde tecken med frågan om vi ville komma in men vi visade att det inte var nödvändigt och kort därpå tassade vi över till andra sidan gatan, så att vi inte syntes från kyrkan. Efter en stunds lyssnade insåg vi att det till stor del lät som vanligt, många halleluja varvat med Jesus… vi gick vidare mot centrum och passade där på att titta på 6 barn som dansade och spelade trummor, de ville såklart ha en liten slant.
Street music
Så duktiga, den minsta var kanske fyra och härmade de äldre 🙂 På väg mot Long Street för att se om allt var stängt eller inte sprang vi in på en filminspelning, vi satte oss på trottoaren för att kolla och försökte samtidigt se ut som amerikanska turister (typ statister), det gick så där för till andra tagningen kom en snubbe fram och bad oss dra… Det var det, med vårt försök till ny karriär.
När man är i Cape Town så finns det ett antal saker man måste göra, tex klättra upp till Lion´s head (669 möh), från toppen har man en fantastisk utsikt runt om, och det är hisnande brant och det gäller att hålla koll på kanten.
Brant klättring
Man ser Table Mountains åt öster, centrum åt norr och idag låg en dimma över havet så det såg ut som om vi var ovanför molnen, så vacker att ord saknas. Det är mycket populärt att klättra upp till toppen och titta på solnedgången. Så varför inte, på med gympaskorna, packa ned ost , bröd, marmelad, vin, glas, choklad och vatten i väskan och så iväg. Hade nästan glömt av hur tungt det var att gå Inka leden, blev snabbt påmind om det. Sååååå många trappor och såååå brant. Vissa delar var så branta så man fick hålla i sig i kedjor som var fastmonterade i berget. Det tog en timme att komma upp, vilken vacker utsikt, förstår att det är populärt. Men vi bestämde oss för att inte stanna så länge, då det snabbt blir mörkt efter att solen gått ned och vi saknade lampor. När vi väl tagit oss ned från berget var det mörkt och vi såg ljus från ficklampor uppe på berget. Usch, otäckt att klättra när det är så mörkt 🙁 Vi fick korka upp och duka fram vin och mat vid poolen istället, och det var lika gott där med.
Nu har vi nått Cape Town, vår sista anhalt och land att besöka. Vi anlände sent den 7/5, Acorn House är ett litet guest house, riktigt hemtrevligt och genuint möblerad i gammal stil och kan verkligen rekommenderas. Knarriga gamla trädörrar och trägolv, gamla skåp och skrivbord och annan utsmyckning. Personalen är MYCKET serviceinriktad. Vi har ett rum med utsikt över Cape Town samtidigt har vi Table mountain precis bakom oss. Läget är perfekt. Igår (8/5) åkte vi med en Hop on Hop of buss och hann med en hel del bla en tur upp till Table mountain, berget är 1089 meter högt och man kan ta sig upp på lite olika sätt (gå, cykla, åka bil/buss) sista biten åker man linbana (om man inte väljer att klättra), vi åkte linbana 🙂 Utsikten från berget är fantastisk, man ser också Robben Island, ön där Nelson Mandela satt fången i väldigt många år.
Table Mountain i bakgrunden
Under gårdagen hann vi även med att besöka Waterfront, ett populärt shopping/restaurang område nere i hamnen, kvällen avslutades med middag på kvarterskrogen Will´s cafe & deli, ligger mitt emot Acorn House.
Cape Town
Idag (9/5) har vi besökt en av världens finaste och populäraste botaniska trädgårdar, Kirstenbosch. Vi följde med på en guidad tur i parken och lyssnade på Tutu (arbetar som volontär) då hon berättade om de olika växterna som växer där.
Kirstenbosch
Tutu brann verkligen för det hon gjorde, så intressant men samtidigt svårt då ingen av oss är särskilt duktig på växter och särskilt inte om informationen är på engelska. Mångfalden och variationen av de växter vi såg och Tutus iver fick oss nästan att skicka in en anmälan till första bästa botaniska kurs… vi går inte in på detaljer av växternas fascinerande former och färger i texten, vi lägger in lite bilder.
Äng
Dagens andra utflyktsmål var till Hout Bay där vi åt en lunch i fiskkrogen, väldigt välbesökt och därefter besökte vi den lokala marknaden (köpte två fina prydnadssaker), fast vi kanske inte har något utrymme i väskorna… får nog slänga något.
Idag (4/5) lyfte planet från Johannesburg till Maun (i Botswana) för lite nya äventyr. Flygningen gick bra, vi flög med ett mycket litet jetplan. Resan gick snabbare än väntat, troligen skulle flygningen gått med ett propellerplan, men ändrats i sista stund till ett jetplan och landade därför lite tidigare. Vi hämtade ut våra väskor och gick vidare till passkontrollen, det tog ganska lång tid då vissa resenärer var tvugna att visa upp en hälsodeklaration (om man vistats i ett riskområde (ebola)). Vi skulle ju flyga vidare så det var bara att checka in våra väskor igen, samma rutin gäller för allt flyg, även i vårt fall. Vi möttes upp av en ”ung Will Smith”, skämt, killen såg ut som Will Smith, det visade sig vara vår pilot. Vi var de enda två resenärerna som skulle till Haina Kalahari lodge. Vi lastade in våra väskor i det mycket lilla propellerplanet, en cessna med plats för 4 personer, varav pilot och andre piloten tar 2 platser, en snabb säkerhetsgenomgång och sedan lyfte planet.
Cessna
Känslan att flyga i väg i ett litet plan typ en cessna är som att cykla i hundra på en sandväg… Vi flög i ca 30 minuter på ca 2000 meters höjd. Det gick hyfsat, det gungade till ordentligt ett par gånger då vinden fångade planet men piloten var duktig på att manövrera planet. Ingen kräktes. Vi landade lite ’zigzag’ på en landningsbana, med namnet HAINA skrivet på marken (vägskylten av trä, angav Haina international Airport), mitt i ingenting kändes det som. Vi hämtades av vår guide Thuso eller ’Trustor’ som det lät för oss, han körde oss i sin jeep till Haina kalahari lodge där vi bokat in oss för en fyra dagars safari.
Guiden Thuso
Väl framme vid lodgen blev vi mottagna med välkomstdrink, vi var de enda gästerna, man väntade in tre killar från Tyskland, de flög sitt eget plan och skulle anlända lite senare. Vi fick info om lodgen av managern Niels och visades sedan till vårt tält. Tält och tält kanske är att överdriva, det var så fint, går ej att beskriva med ord. Varenda detalj var så perfekt. Vi hade en dubbelsäng i mitten av rummet och ett badkar direkt bakom, skrivbord, två garderober, fåtöljer och dubbla handfat etc. Dusch med glasväggar ut så att man kunde se vildmarken utanför när man duschade i ett av hörnen och toa i det andra osv osv.
Tältet
Senare under eftermiddagen åkte vi alla (även tyskarna) ut med jeepen för att försöka se lite djur. Terrängen skulle egentligen vara ganska torr, brun och utan större grönska men…….för två veckor sedan så regnade det kraftigt så allt började växa. Det är nu så grönt så det är svårt att se långt. Under jeepfärden lyckades vi se de djur man annars bara ser på TV, vi såg impala, great kudo, giraffe, puff adder, cape eagle owl, hawks, så häftigt. Intressant första dag. Innan vi åkte tillbaka till lodgen så stannade vi vid ett vattenhål för att titta på solnedgången. Trustor dukade upp med vin och snacks, mums 🙂 Väl hemma på lodgen så var middagen klar. Sötpotatissoppa, antilop med rostad potatis och grönsaker samt chokladkaka.
Efter att ha kontrollerat tältets samtliga utrymmen, säng, toalett mm så att inga djur såsom skorpion, orm, spindel osv tagit sig in så gick vi till sängs.
Efter erfarenheterna från Amazonas var vi beredda på att höra diverse småläskiga och lite hårresande ljud runt tältduken och när äntligen morgonen kom kunde vi stilla konstatera att natten var i det närmaste ljudlös och vi hade sovit som små barn, gott och skönt.
2:a dagen på Haina kalahari lodge
Väckning 06,00 –> frukost 06,30 –>
Därefter åktur med Trustor och killarna från Tyskland. Vi skulle idag försöka få se mer djur, vi letar efter lejon. Vi åkte runt i ett par timmar och fick se impala, jackal, leopard, gnu, zebra, snake, giraffe och en del fåglar. Apropå giraffer så såg vi idag sex giraffer varav en var ca en vecka gammal enligt Trustor, den var så liten och söt, svår att se i vanliga fall, då modern håller de nyfödda undangömnda de första veckorna. Eftermiddagsturen ägnades åt en promenad med buschmännen. En man och en kvinna tog med oss på en tur där de visade oss olika växter man använde förr för att bota diverse olika sjukdomar. De visade också hur de gjorde upp eld, hur de kunde få ut vätska ur rötter samt hur de sov. Intressant.
Göra upp eld förr
Då detta var Tyskarnas sista dag så satt vi kvar länge vid brasan efter middagen. Mycket trevligt.
3:e dagen på Haina kalahari lodge
Väckning 04,45 –> frukost 05,30 –>
Efter en något tidig frukost gjorde vi ett nytt försök att hitta lejonen, innan de hinner tillbaka till gömstället där ungarna ligger dolda. Det är mycket svårt, vi hittade spår och försökte följa dem men vi tappade bort dem hela tiden. Innan lunch var vi långt inne i bushen och där kunde vi höra lejon hanens låga läte då han kallade på honan, vi kunde bara konstatera en riktning då vegetationen hindrade vidare sökning i den riktningen, vi avbröt och åkte till en annan plats för att ta oss in men då var spåret kallt.
Lejonspår
Vid lunchtid anländer en ny gäst, Jerry från USA tillsammans med vår pilot José som skall flyga oss till Maun imorgon. Vi tar en ny tur för att försöka hitta lejonen, ingen framgång alls. Vi äter en gemensam middag och har riktigt trevligt. Vi delar alla med oss av våra seder och bruk, pratar om begravningar, tomten och tapas mm. Vi kom i säng sent, men det får gå.
4:e dagen på Haina kalahari lodge
Väckning 05,30 –> utan frukost 06,20 –>
Sista dagen åker vi med på en morgontur, ingen framgång med att hitta lejon idag heller, vår guide Trustor är så besviken då han inte hittat några lejon men det är ju som det är. Vi fick se många fina vyer över Kalahari och andra fina djur. Terrängen är så grön, det är buskar, träd och gräs överallt, det är svårt att se. Rätt som det är så får vi punktering, det bara pyser till. Vi går ur jeepen och ser att framdäcket är utan luft, bakom jeepen ser vi en trädstump som är mycket vass.
Byte av däck
Trustor byter skickligt däcket och sedan bär det av hemåt. Innan avfärd till flyget äter vi en brunch och Jerry från USA har skrivit ned en lista som han ger oss på lite olika platser i Asien som han rekommenderar. Jerry är 70 år och har rest i hela sitt liv, har mycket att berätta. Trustor kör oss till startfältet där José väntar. Flygningen till Maun går smärtfritt, det gungar till ett par gånger men det är ok. Nu väntar vi på planet till Cape Town 🙂 via byte i Johannesburg 🙁
Äntligen framme……..vi har tillbringat i stort sett hela dagen uppe i luften. Planet från Sydney till Johannesburg lyfte 11.00, ca en timme försent. Vi landade 01.00, drog tillbaka klockan till 17.00, 14 timmar i luften. Det bästa med det är att tiden vi är i nu är den samma som hemma. Vad gör man för att fördriva tiden så länge. Vi tittade på film, lyssnade på musik, sov och åt. Apropå mat så var menyn ett kapitel för sig, väldigt gedigen, fanns en hel del att välja på 🙂
Meny mellan SYD-JNB
Väl framme i Johannesburg så bokade vi en taxi för att ta oss till vårt boende, ca 1 mil från flygplatsen. Taxichauffören ville ha hjälp att lägga in adressen i GPS:en medan han körde mot området för vårt boende. Taxin kostade 450 Ran (350kr), skulle ha kostat 200 Ran enligt hotellägaren, hon lovade att boka en taxi till oss till imorgon för 200 Ran. Apropå vårt boende så är det fantastiskt, så fräscht. Kändes som att komma hem, så personligt. På alla hotell vi bott på under resan så har det stått pyttesmå schampoflaskor och tvålförpackningar på toaletten, på SleepEazy & Lavender Guest Cottages så stod det tre stora flaskor i duschen (schampo, conditioner och duschtvål) och de luktade så gott 🙂
Har läst att man inte skall gå ut i Johannesburg när det är mörkt, i alla fall inte där det är folktomt. Vårt boende ligger lite utanför centrum och det är ganska dålig belysning utanför huset, ett högt staket omger huset. Det är nog inte läge att ta en promenad ikväll 🙁 eller dra iväg på några utflykter, ingen ork.
Gårdagens besök i Sydneys opera hus var en höjdare. Det fanns inte en stol ledig i salongen, det var verkligen fullsatt. Konserten Last Night of the Proms varade i över två timmar exklusive pausen. De första en och en halv timmarna var helt fantastiska, Sydneys symfoni orkester (SSO) framförde tex Elizabethan Serenade och Méditation from Thais, så vackert. I slutet av den andra delen brakade det loss ordentligt. Publiken engagerades och det skulle sjungas Rule, Britannia och Jerusalem, högt flera gånger om, folk började kasta serpentiner överallt, stampa takten med foten, klappa händerna och jubla, orkestern nästan dränktes i serpentiner. Varje sittplats hade fått flaggor, varannan den brittiska och varannan den australiensiska, och det skulle viftas med dessa flaggor. Vi blev smått chockade 🙂 vi hade ju köpt biljetter till en konsert, för att lyssna på Sydneys symfoni orkester, vi visste inte vad Last Night of the Proms var för något. Nu vet vi………………..man kan tydligen gå på sådana konserter hemma också. En erfarenhet rikare.
Så det ser ut…
Idag (sista dagen i Sydney) har vi besökt Government house, intressant. Vi följde med på en guidad tur i huset och fick där veta en del om vad guvernören gör. Huset var vackert inrett, vackra gamla möbler blandades med ny teknik såsom bildskärmar med information. Varje dag har man öppet för guidade turer, om inga andra arrangemang kräver att dessa turer ställs in. Innan vi fick gå in i huset var vi tvungna att legitimera oss. Vi räknades noga in när vi gick in och det kontrollerades att alla kom ut. Guvernören och hans fru bor i en privat del i huset, dit fick vi inte tillträde. Man fick inte ta kort inne i huset, synd!
Government House Front
På vägen tillbaka till hotellet passade vi på att äta lite lätt vid Harrys café de Wheels, ett mycket gammalt ”typ korvakok”, som ligger i området Woolloomooloo (nej, det är inte felstavat), stället är nog ganska känt, på väggen hänger fotografier på olika kändisar som varit där tex Kevin Kostner, ’Al Bundy’ och Pamela Anderson etc. Vi beställde korv & mos och Pie, gott! Imorgon bär det av till nästa kontinent 🙂
Vi har nu varit i Sydney i ett par dagar. Vädret är sådär, det regnar en del och det är kallt (20 grader), vi har ju vant oss vid 30 graders värme och sol.
Skyskrapor
När vi kom till Sydney så fick vi tipset om att det bästa sättet att ta sig runt i Sydney är att köpa ett kort vilket man kan åka både tåg, buss och båt på. Vi valde bort det, vi har gått istället, det är bara skönt att röra på sig lite. Vi har under dagarna här besökt en hel del turistattraktioner som rekommenderas på Tripadvisor. Vi har varit på Potts Point, China Town, The Chinese garden, gått på Habour bridge, besökt The rocks, Strand arcade, Hyde park, Royal Botanics Gardens mm.
Kakadua i Royal Botanic Gardens
Vi har dock tack vare promenaderna sett mycket av Sydney och det finns mycket mer att se, men det får tas nästa gång. I kväll har vi ett inbokat besök på Sydneys operahus, det ser vi fram emot jättemycket. Vårt något begränsade bagage, innehöll tyvärr inga passande kläder, så vi har nu besökt ett köpcenter (Brodway shopping center) och handlat lite. Priserna var helt ok (Ari köpte ett par byxor och en skjorta och jag köpte en skjortklänning och ett par leggings…) allt för 650 kr.
Shopping
Sydney är en stor stad, trots detta så får vi ingen storstadskänsla här, det känns inte så hektiskt när man är ute och går, de flesta verkar ta det lugnt. Alla är vänliga, om vi stannat upp för att kika på kartan så kommer det ofta fram någon och frågar om man behöver hjälp, allt från joggare till kostymnissar.
Idag var det dags att ta flyget till Sydney, flyget gick 12.30 så vi klarade tidsmarginalen 24 timmar mellan sista dyket och tills flyget gick, vi kollade våra dykdatorer noga, man vill ju inte få någon dyksjuka.
Väl framme på flygplatsen i Sydney så förstod vi att det var en bit till hotellet, dyrt med taxi, så varför inte ta tåget! Ja, tåget gick ju snabbt och hyfsat bra pris, 17 dollar/person. Hotellet vi bokat ligger mycket centralt i Kings Cross. Det är fullt med restauranger och centralstationen precis runt hörnet. Ska visst vara lite ruffig miljö, vi får väl se.
Efter lite inköp på Coles (matbutik) runt hörnet och enkel middag på en sportbar så stöp vi i säng.
Sista kvällen i Cairns efter tre dagars dykning ville vi försöka få se lite mer av staden Cairns. Två av dykarna på båten var bosatta i Cairns och tipsade oss om en trevlig restaurang (Salt house) och om ett Zoo där man har krokodiler. Vi snabbade oss därför efter dykningen och begav oss iväg. Vårt hotell (Cairns hotell) låg ett stenkast från strandpromenaden där restaurangerna duggade tätt. Det var verkligen speciellt att gå utmed stranden då solen höll på att gå ned. Bredvid stranden har man byggt en lagun där det är fritt att bada. I nära anslutning kunde man även grilla på uppställda grillar, riktigt praktiskt.
Lagunen i Cairns
Vi hittade till slut Salt house där vi beställde varsin iskall öl och snacks, jättegott. Helt plötsligt ser jag ”någonting” som springer förbi mitt ben, samtidigt kommer en servitör gåendes förbi. Jag drar upp mina ben och ropar till servitören ”vad var det?” han svarar ”en råtta” han berättar att råttorna bor nere vid stranden och att de är skyddade, de får inte ta bort dem. Fy, det var inte trevligt, en råtta med lång svans som springer vid fötterna. Vi lämnade restaurangen då vi ätit klart och gick vidare för att titta på krokodilerna på ett Zoo en bit bort. Då de stängde 20.00 och vi kom dit 19.00 så hoppade vi över det.
Vi promenerar hemåt och ser en hel del vackra träd.
Vi har nu spenderat tre dagar på Prodives dykbåt. Vi hämtades den 25 april kl 06.10 på hotellet, samtliga dykare hämtades för en första samling i dykbutiken. Vi registrerades, fick skriva under en del papper osv. Efter en stund bar det av till marinan. Vi var totalt 34 personer på båten, av dessa var 26 dykare. På båten fick vi frukost och en gedigen säkerhetsgenomgång. Vi fick varsitt ”säkerhetsnummer” som vi fick upprepa med jämna intervaller när någon i besättningen frågade, man fick endast gå i vattnet efter att man skrivits in i loggboken, vilket stämdes av när man kom upp ur vattnet igen.
Vi fick våra hytter och de var inte små. Jag och Ari fick en hytt på våning 3 av 4, hytten var jättestor, härligt.
Hytten
De tre dagarna på båten präglades av: dykning, mat och vila/sömn. Maten var fantastisk, kocken var jätteduktig, en tjej på 23 år. Eftersom varje dyktur är som ett tufft träningspass så behöver man fylla på med energi, vilket vi gjorde. Maten var omväxlande, mellan varje måltid fick vi äta frukt och snacks, perfekt.
Lunch
Inför varje dyk fick vi en mycket bra briefing, killen som ansvarade för informationen var duktig. Han berättade vad vi skulle titta efter, vad vi skulle akta oss för, vilken kompassriktning vi skulle ha osv. Dyken var fantastiska, vi gjorde också två nattdyk, det var helt otroligt. Kolsvart i vattnet, det enda man såg var det man lös på med sin ficklampa. Jag trodde att alla på båten hade stor erfarenhet av att dyka men så var det inte. Det var flera som tog kurser (Open water och Advanced kursen). Det var inte så svårt som jag trodde, att åka ut med en dykbåt, det var riktigt roligt så det här vill vi göra om.
Apropå övriga dykare så var vi totalt 26 stycken, vi kom från: Usa, Australien, Nya Zeeland, Tyskland, Schweiz, Holland, Japan, Danmark och Skottland. Spännande att träffas, vi har alla lite olika erfarenheter med oss och vi är på lite olika sätt.
Apropå vad vi sett under dyken så har korallerna varit underbart vackra, vi har också sett olika sorters fjärilsfisk, papegojfisk, enhörningsfisk, havssköldspaddor, Barracuda mm. Så stora och så söta. Vid ett dyk mötte vi en instruktör från en annan dykbåt, hon simmade omkring och matade/lockade en liten liten sköldpadda, det såg så gulligt ut.
Under dagarna gjorde vi totalt 11 dyk, det är lite mer än vad vi är vana vid. Vi är vana vid 2 dyk/dag. När man dyker så intensivt så blir man mer och mer säker och det känns väldigt bra.
Igår ”snyft” lämnade vi tillbaka motorcykeln vi hyrt. Vi har verkligen tyckt om att åka motorcykel. Det är en frihetskänsla som inte alls går att jämföra med att åka bil. Vi har sett många fina platser uppifrån Nordön och ner till Sydön. Vår bild av Wellington ändrades igår då vi passade på att åka en sväng utmed havet.
Strandvägen
Förra gången vi var här så var det kallt och det mesta var stängt (det var en söndag). Nu var det varmt (25 grader) oh allt var öppet. Så mycket storstad, turister, butiker och uteserveringar mm. Vilken mysig stad och vilka vackra hus utmed havet. Vi avslutade kvällen med att gå ut och äta asiatiskt, de hade BYO, betyder att gästen kan ha med sitt eget vin till restaurangen (bring your own) och de tar då ut en avgift för att öppna flaskan. En del restauranger tar inte ut någon avgift alls.
Wellington
Idag (24/4) kom vi till Cairns, flög från Wellington till Sydney tidigt i morse. Bytte plan i Sydney mot Cairns. Vi var lite oroliga för att kontrollerna skulle vara ännu tuffare än vad de var i USA och på Nya Zealand men så var det inte. Visst är det en massa papper att fylla i där man lovar att man inte har med sig mat, djur, växter mm. Man skall ju även tala om vart man varit den senaste månaden och vi har ju varit på så många ställen så det blir en del JA svar och det i sin tur gör att vi får öppna våra väskor och visa våra skor osv.
Men det gick verkligen undan idag, snabb kontrollant. Väl framme i Cairnes så checkade vi in på hotellet och sedan gick vi till Cairnes dive center för att skriva under en del papper och prova ut vår utrustning som vi skall ha med på dykbåten. Imorgon hämtas vi kl. 06,10 för att under tre dagar bo på båten och dyka på Barriärrevet.
Idag är vår sista dag på Sydön, imorgon bitti tar vi färjan tillbaka till Wellington. Så…… vad har vi gjort idag? Efter den korta resan från Havelock till Picton (tog ca 40 min), så checkade vi in på Picton B&B, tog en snabbrunda på stan (hann med en fika), därefter blev vi upplockade av Tourbussen för att följa med på en fyra timmar vin tur.
Vin turen
Vi var tolv personer samt en guide/ chaufför på turen. Av oss tolv så var det tre personer som inte provsmakade vinerna (en kvinna och en man, samt en bebis (förståeligt)). Guiden Anette var från Tyskland, så hon var lätt att förstå, (Nya Zealändare har annars en mycket speciell dialekt). Emellan de fyra besöken på de olika vingårdarna så berättade guiden att det speciella klimatet på Sydön lämpar sig bäst för druvor till vita viner, röda druvor vill inte ha för stora temperaturskillnader. Vädret på Sydön växlar en hel del och det kan bli upp till 25 grader på dagen och på natten kan det gå ned till 8 grader. Vi fick veta att det på Nya Zeeland finns ca 40 miljoner får och ca 4,5 miljoner människor, nästan alla på Nya Zealand har några får. Det finns ju även väldigt mycket kor här, man exporterar mycket stora mängder mjölkpulver till Kina. Nog om får och kor. Hur gick vinprovningen till? Vi har ju pratat om att vi ville åka på en vinprovning någon gång. Vi hade nog en tanke om att vi då skulle få gå ute bland vinrankorna och titta, men nej, så blev det inte. Vi kom lite för sent till Nya Zealand, de är på väg mot vintern och man har redan skördat, bladen på vinrankorna var ganska gula, det som är kvar att skörda är druvorna till dessertvinet.
Vår vin tur gick till på följande sätt: vi besökte fyra vinproducenter (Framingham, Drypande, Huia och White haven). På samtliga ställen fick vi provsmaka viner tillverkade av olika druvor såsom Sauvignon Blanc, Pilot gris, Pinot noir, Riesling och Montepulciano. Det var tur att man bara fick en liten skvätt i glaset för varje vinsort, det blev ju en hel del skvättar.
Guiden var duktig och förklarade en hel del om vinrankorna och hur de får maximalt med solsken, hur man håller borta annan växtlighet som kan ge skugga, jämnar ut dygnstemperaturen och hur man kan hålla koll på att plantorna mår bra och om det finns risk för ohyra etc. Genom att låta fåren beta runt plantorna (fåren äter bara med huvudet nedåt, alltså inte druvor), lägga ut stenar runt stammen (stenen avger sedan värme under natten) och att plantera rosor i änden av vinrankorna (dessa angrips först av ohyra, vilket ger tid för åtgärder). Det går även åt mycket vatten, 8 liter per planta och dygn. På Nya Zealand betalar ingen för vatten, odlarna måste dock ansöka om vatten rättigheter.
Innan vi lämnades tillbaka till Picton så besökte vi Makana chokladfabrik, ojojoj vad god choklad, vi köpte Macadamia toffee, mums………..
Vi är nu på sydön, vi kom till Picton igår. Båtresan mellan nord och sydön tog 3,5 timmar, vi hade räknat med kortare tid men hann ju med frukost och sova lite på båten. Väl framme i Picton så gick färden vidare mot Murchison, en mycket liten stad. På väg mot Murchison såg vi väldigt många vingårdar, så otroligt stora. Vore spännande att besöka en vingård. Efter ett par timmars körning på nästan tomma vägar kom vi till Nelson lake nationalpark, utsikten över sjön var helt fantastisk. Fågellivet skall även vara helt otroligt där, men vi hann inte gå runt. Vi kunde höra fågelkvitter hela tiden, det kvittrade mer än i Amazonas. En fågel utmärkte sig, den hade flera olika ljud för sig, lät väldigt charmig, fågeln heter Bellbird.
Nelson Lake
Naturen är så vacker, så omväxlande, träden så olika, en del träd ser ut ungefär som hemma och en del träd är så exotiska. Det är så mycket träd överallt och alla träd är så stora.
Vi når till slut staden Murchison, hittar ett litet motel, (Matakai) där vi bokar en natt. Vi hittar ingen restaurang i Murchison så det fick bli lite smörgås och nudlar till middag, inhandlade i stadens enda affär.
Nästa dag beger vi oss vidare, vi ville hitta till Nya Zealands längsta hängbro ( the Buller George Swingbridge) och det gjorde vi. Hängbron var belägen ca 15 minuters körning från motelet. Bron är lite mer än 100 meter och går över floden Buller river. Hängbron är väldigt smal, man kan undra vad som håller den uppe, två vajrar i botten, en bit bräda och lite ståltråd här och där. För detta betalar man 10 dollar/person. Tur att man inte har höjdskräck.
Swingbridge
Vi fortsätter vidare och tänker försöka nå staden Nelson, det går fortare än vad vi tror trots fikapauser. Vi har inte lyckats få syn på en Kiwi, men under en fikapaus fick vi se brorsan, den har också lite attityd.
Weka
Nelson ser inte så rolig ut så vi fortsätter vidare till Havelock, bara namnet låter spännande. Vi bokar en natt på Gardenmotel, fräscht motel. Hungriga som vi är på kvällen så går vi till stadens enda öppna restaurang, vi köper varsin burgare med fries. Man får fries till det mesta, de är ungefär fyra gånger så stora som hemma, hm. Imorgon bär det av till Picton igen, vi har bokat in oss på en vintur.
När vi vaknade idag så sken solen, vilken lycka. Trots solens strålar så var det ändå (tyvärr) bara 9 grader 🙂 Vi bestämde oss för att försöka ta oss till Wellington, en resa på ca 40 mil. Våra kläder hade torkat under natten så bara det kändes härligt. Gårdagens regn vill vi inte uppleva igen. Vi startade vid 09,00 och gjorde flera stopp under dagen. Resan kändes inte så lång då solen sken, värmen steg succesivt under dagen och den gick upp ända till 25 grader 🙂
Under en stor del av dagen färdades vi igenom nationalparken Tongariro, det var vackert, allt är så grönt, bergskullarna så runda, det är så otroligt mycket får och kor som betar överallt. Vi har förresten inte ätit lamm ännu, måste nog försöka göra det. Helt plötsligt får vi se ett berg som är helt snötäckt, mitt bland allt annat grönt.
Lite snö
Utefter vägarna står skyltar uppställda, det är uppmaningar till bilister att använda bälte, hålla hastigheten, köra nykter, ta pauser, se upp för Kivi (en fågel som håller till utmed vägarna), komtrollera bromsarna, följa rekomenderad hasighet i kurvorna mm.
Liten Kiwi-fågel
Apropå kurvor så var vägen över bergen periodvis som en riktigt serpentinväg, hastigheten var där 25 km, så kurvigt och bara uppför och nedför.
Längs med resan så åkte vi igenom ett par städer bla Woodville, där stannade vi och fikade, köpte en lång black = en kopp svart kaffe (kaffet är så svart så du får med en kanna kokhett vatten om du vill spä ut kaffet). När man åker igenom en del städer så är det som om man kommit till vilda western, en smal väg som går igenom staden och utmed vägen står hus, det är ganska tomt med människor. På en bänk eller staket hänger tre ungdomar, de kikar lite nyfiket när vi glider förbi, det är kanske dagens stora händelse.
På eftermiddagen når vi Wellington, vi tar in på hotell och beger oss sedan ut för att hitta en restaurang där vi kan äta. Vi går gata upp och gata ned, det dröjer en bra stund innan vi hittar något som är öppet. Märkligt att komma till en huvudstad och så mycket som är stängt, kanske för att det är söndag? Till slut hittar vi restaurang Featherston, vilken lycka.
Idag när vi vaknade så fullkomligt öste det ner, varför lämnade vi kvar våra regnponchos på Tikehau? Nåja, bara att fortsätta vara glada. Packa väskorna och ge sig iväg mot Waiotapu och Thermal Wonderland, dit skall man tydligen åka om man vill se bla Lady Knox geyser få ett utbrott. Usch vad blöta vi blev på vägen dit. Vi missade tyvärr det stora utbrottet, såg lite efterdyningar. Har nu kikat lite på Youtube, där kan man se allt 🙂
Lady Knox Geyser
Det finns en hel del mer att titta på i Thermal Wonderland. De har tre olika leder att följa, vill man se allt tar det ca 75 min. Vi tittade på allt. Det bubblar lite här och där, både i vatten och i gyttja. Det är över 100 grader i vattnet. De olika ”sjöarna” har olika färger beroende på vilka mineraler som finns i jorden. En sjö heter Champagne pool och där var vattnet rosa, fint. Det är fullt av buskar och träd i området, de verkar trivas, bladen är ju gröna, stammarna är dock kolsvarta precis som om de brunnit.
Wai-O-Tapu
Pga. av att det regnade så mycket så kom vi inte så långt idag som vi tänkt oss, vi stannade till efter sjön Lake Taupo i byn Turangi strax innan nationalparken Tongariro, vi hoppas på bättre väder imorgon.
Man kan ju inte åka till New Zealand utan att besöka Hobbiton, eller hur! Det tog en stund att ta sig dit från Auckland, särskilt när GPS: en väljer en väg som vi kanske inte tänkt att ta, hur som helst så kom vi fram till slut. Köpte biljetter till den 2 timmar långa guidade turen och väntade sedan på att turbussen skulle komma. Till slut kom bussen och vi hoppade på. Ca 5 minuters bussfärd och sedan var vi framme i Hobbiton. Den duktiga guiden visade oss runt bland husen, kullarna och alla blommor och grönsaker som bara frodade, hon berättade samtidigt om filmerna som spelats in, nämnde en och annan scen, kul. Allt var så gulligt och litet, vi tog så många kort. Peter Jackson som regisserat filmerna var tydligen lite speciell, lite av en perfektionist.
På taket till Bilbos hus
Trädet på Billbos hus är tex inte riktigt utan konstgjort, vid filminspelningen tyckte P Jackson att de miljoner gröna bladen hade fel grön nyans, varav att man tog dit liftar där personal fick stå för att spraya bladen i rätt grön nyans, vilket jobb! Vi passade på att dricka lite cider i The Green Dragon, gott!
Övernattning i Rotorua, men usch vad kallt det är här (15 ºC) i Hobbiton var det 23ºC
Det är nu dags för det stora äventyret i Tutukaka, vi går efter frukost till dykcentret Tutukaka dive, vi skall vara där kl. 08.15 för att prova ut vår dykutrustning. När allt är packat och klart tar vi oss tillsammans med ett 20-tal andra dykare till båten Calypso. Efter en gedigen säkerhets- och informationsgenomgång kastar vi loss och kaptenen styr mot Poor Knights Islands. Det är vid denna mycket gamla krater vi skall dyka. Färden tar ca 1 timme. Väl framme så är vi indelade i grupper beroende på hur erfaren man är. Jag och Ari skall dyka med två fransmän samt vår guide Sofie. När det är vår tur hoppar vi i en efter en. Dyket är ganska bra, vi ser en hel del fisk, vi ser några tropiska fiskar vilket man inte alltid gör här. Efter ca 30 minuters dyk på ca 25 meters djup går vi upp. Vi tar en timmes paus och förflyttar oss till den största ön (en gammal Mauri bosättning, som idag är helig, förbjudet att gå iland). Dags för dyk nr 2, denna gång skall vi dyka en bit in i en grotta, detta dyk är fantastiskt, vi ser rockor, ålar, skorpion fisk, stenfisk mm, sikten är hur bra som helst, vattnet är jätteklart åh vad fint!
Innan båten vänder hemåt tar vi en tur in i Rico Rico Cave, världens största grotta, vi åker in med båten, ser oss omkring, vi ombeds alla ropa Rico och stampa med foten, vilket ljud, det ekar, häftigt. Kaptenen berättar att man bla haft konserter i grottan, helt otroligt.
Rico Rico
Vi är alla mycket nöjda med dagen. Tutakaka divecenter är ett fantastiskt center, så duktiga och servicevänliga.
Auckland
Efter frukost i Tutukaka sätter vi oss på motorcykeln och kör mot Auckland. Det tar ju en stund så vi stannar ett par gånger för att sträcka på benen. Det är betydligt varmare idag, ca 10 grader mer än när vi kom (23 grader). Det växlar verkligen. Väl framme i Auckland lastar vi av vår packning på hotellet och tar oss till Sky Tower,
Sky Tower
det utflyktsmål vi vill se. Tornet är New Zealands högsta byggnad, mäktigt, vi ser över hela Auckland. Vi tänkte ta en promenad längst upp, på utsidan, kostade 1000 kr/person, vi gick på insidan istället. Kvällen avslutades på en koreansk restaurang, oj vad gott!
Vi kom till Auckland igår (14/4), efter att ha visat upp delar av vårt bagage i tullen (de ville granska våra vandringsskor), så tog vi en taxi till uthyrningsfirman där vi skulle hämta ut vår motorcykel. Efter att ha provat ut de kläder vi skulle låna, skriva på en massa papper och dricka lite kaffe så kom vi till slut iväg och styrde mot Tutukaka, vårt första mål i New Zealand. Här väntade två spännande dyk på Poor Knights Islands. Vi hade räknat med ca 3 timmars körning men det tog 4 timmar. Det började regna och vi blev lite kaffesugna så det blev en liten paus på en bensinstation. Väl framme i Tutukaka och vid vårt hotell Quality hotell Oceans Tutukaka så blev det roomservice (hamburgare och fish & chips). Sedan var det dags att sova lite.
Det är nu dags att lämna Tikehau för denna gång. Våra förväntningar om en inte så exploaterad ö uppfylldes. Ön är mycket liten, man kan sakta cykla tvärs över ön på ca 30 minuter. Alla känner alla och hälsar på alla 🙂 Kändes som om man var en av öborna, vi har haft fantastiskt väder varje dag (31 grader i luften och samma i
vattnet) 😉
Lokal butik
Centrum
Post & Polisstation
Huvudgatan
Regnet som kom, kom på nätterna, vi vaknade av regnet då det knastrade ordentligt på taket. Pensionat Hotu som vi bodde på ordnade frukost (07,30) och middag (19,00) varje dag. Lättare lunch kunde beställas om man önskade. Det dukades upp till långbord och ingen började äta förrän alla var på plats. Som en riktigt stor familj. Frukosten gick i fransk stil, vi fick painrich och marmelad varje dag. Middagarna gick i fiskens tecken, vi bjöds på tonfisk (olika rätter) alla dagar. Det var gott. Vi trodde dock att det var kyckling en kväll men fick berättat för oss att det var fisk 🙂
Hotu pensionat, dags för middag
Hotu (pensionatet) har 7 bungalows och några B&B, vårt ligger i mitten, vi har ca 25 meter till vattnet, perfekt. Solstolar och kajaker ingår. Palmerna står tätt på stranden och tur är väl det då solen är mycket stark. Det är alltså bara att dra med sig en solstol och placera den under en palm, vips så har du en perfekt plats, man måste dock vara noga med att titta upp på palmen innan man bestämmer sig för var solstolen skall stå. Palmerna är nämligen fulla med cocosnuts, det dunsar emellanåt till riktigt ordentligt och då är det en cocosnut som trillade ned från palmen, en sådan vill man ju inte ha i huvudet 🙂
Apropå cocosnuts så är det en av två verksamheter som gör att människorna på ön kan försörja sig. Några är fiskare, men hanteringen av coosnuts är störst på Tikehau. En kvinna berättade för oss att man plockar cocosnuts på ön, delar och gröper ur dem, lägger allt i en gryta, kokar ihop det för att slutligen skicka massan till Tahiti för fortsatt bearbetning till olja för hud, hår och till matlagning.
Vi hade tänkt oss att bara ta det lugnt på ön, sola och bada. Men…….vi kunde inte låta bli att boka två dyk. För när vi hörde hur alla andra pratade om Manta ray ( djävulsrockan), att de varit och dykt och fått se dessa fantastiska fiskar, så vi bestämde oss för att vi också ville se dessa fiskar. Vi hämtades av dykcentret med båt, åkte ut till the cleaning station, en plats dit Manta rays tar sig emellanåt. På denna plats finns småfisk som äter småpartiklar på Manta rays. Det var öde på the cleaning station så vi åkte ut från lagunen och ut på öppet hav. Vi gjorde där två härliga dyk där vi hade tur att få se två stycken Manta rays, så stora, de kan bli 2-6 meter mellan vingarna, vi såg även en turtle, en massa tonfisk samt många andra färggranna fiskar som vi inte kan namnet på. Under fikastunden på båten såg vi en massa delfiner i vattnet, de simmade bredvid och runt båten, häftigt. Plötsligt hoppar en av passagerarna över bord, gissa vem, för att hänga på utsidan av båten och filma delfinerna (Ari) medans båten följer efter delfinerna.
Tikehau och Franska polyneserna har gett mersmak 🙂
Det är snart dags att lämna Tikehau, väskorna är packade och vi väntar på skjuts till flygplatsen. Det känns tråkigt men vi får glädja oss åt kommande spännande äventyr
Vilket hotell vi kom till i går kväll, lyx lyx. Soffa, två toaletter, kök, balkong, air-condition mm. Vi anländer till hotellet ca. 01.00 upp kl. 06.00. Ingen frukost ingår, vi drog ut på stan för att inta frukost på ett café. Det blev kaffe och en choklad croissant, inte en frukost vi är vana vid. Vi hann med en shopping runda på den lokala marknaden där en traditionell klänning inhandlades. Tillbaka till hotellet för att ta taxin till flygplatsen och avfärd mot Tikehau. Vi är i god tid på flygplatsen och tar en fika medans vi väntar på flyget och ser andra avgångar mot bla Bora Bora, vi har valt ett annat resmål som vi hoppas inte är så exploaterat som turistmål 😉
Vi når Tikehau vid lunchtid och blir upphämtade av hotellet, vi blir välkomnade av ägaren med en blomsterkrans runt halsen. Färden varar i ca 3 min och vi når fram till hotellanläggningen som har ca 7 bungalows, vår är i mitten, direkt på stranden.
Sol – bad
Vi kan efter en cykeltur till down Town konstatera att detta resmål inte är exploaterat. Här jagas inte turister av annat än moskitos (på kvällen). Vi hittar en lokal butik med ett väldigt begränsat utbud av varor, men vi finner lite av det vi behöver. Vinet kunde vi dock ha lämnat kvar, odrickbart (måste vara Franskt).
Dagen avslutas med en gemensam middag för alla hotellgäster som en stor familj, ett 20 tal. ALLA utom vi pratar franska, hjälp…! Vi kan inte ett enda ord franska utom möjligen tack, god dag, smaklig måltid. Vi fick lära oss ett par inhemska ord under kvällen, nana = Hej då och mauruuru = tack. Men vi tror nog att det kommer att ordna sig efterhand, de kan lite engelska (fast de kan nog mer, men är blygsamma).
Nu avslutas vårt Sydamerika äventyr och vi vill därför säga:
Ett stort tack till Peruspecialisten och deras partners Metropolitan Touring i Galapagos, Rossendito Tours i Amazonas och Sunrise i Peru InkaTrail. För väl inplanerade dagsturer i Galapagos, Amazonas och slutligen Inka leden 4dgr. Alla transporter, guider och hotell har varit av mycket god kvalité. Ett stort tack också till våra guider Soto med lång erfarenhet av öarna i Galapagos, Ines vår guide i Amazonas och Alfredo på vår vandring på Inka leden.
Vi gör nu ett kort stopp på Påskön, en dag. Vi bestämmer oss för att ”hyra” en taxikille, vi kommer överens om priset, vi betalar 50 000 pesos för en halvdag (09,30-15,00). Vi åker först till västra sidan av ön, vi kikar på kratern Rano Kau, i mitten av kratern har det bildats en sjö, det växer en del grönt i sjön. I samma område ser vi också något som liknar jordkällare, kanske är det gamla bostäder?, området heter Orongo. Ett turistmål värt ett besök. De flesta statyer vi ser på Påskön står vända in mot landet, varför? en teori är att statyerna vakar över människorna på ön. Vi åker slutligen till Hotuiti, där ser vi 15 statyer (Tongarki) uppställda på rad, ser mäktigt ut, de är höga, kanske uppemot 7-8 meter höga. På vägen dit besökte vi kratern Rano Raraku där man kan se hur statyerna höggs ut ur berget. Flera statyer ligger utspridda utefter kratern. Under taxifärden möts vi av hästar på vägarna, det är fullt av vildhästar på Påskön.
Tongarirki
Lunchen intar vi på restaurang Pea, ligger precis vid havet, vi väljer risotto med tonfisk, till dessert en brownie, jättegott.
Vädret är fantastiskt, solen skiner, 27-28 grader, vågorna glider in mot stranden, det är fullt med entusiastiska surfare (jätteduktiga). Om ett par timmar lyfter planet mot Tahiti, vi ser verkligen fram emot lugna dagar med sol och bad 🙂
Vilket väder vi har i Santiago, vi trodde att det skulle vara ca 20 grader men vi har runt 30 grader varje dag. Det är lite kyligare på kvällarna, men det är ju inte så konstigt, det är ju höst här. Första dagen passar vi på att åka med på en guidad stads tur. Vi hoppar av i området Bellavista, Santiagos kulturcenter där även Santiagos största park ligger. På toppen av San Cristobal ca 800 meter upp hittar vi Heliga Maria, en staty, vi tror att man emellanåt har gudstjänster här.
Heliga Maria
I Bellavista hittar vi även Pablo Nerudas hem. (Nobelpristagare i litteratur 1971), underbar trädgård.
Besöker man Santiago får man inte missa den stora Saluhallen, den är känd för sin fiskförsäljning och fiskrestauranger. Vi åt lunch där, gott.
Santiago är en stor stad, många människor och väldigt mycket bilar. Trots detta så känns luften ren. Det är rent och fräscht på gatorna, vi ser inte många uteliggare. En av dagarna tar vi bussen till Chiles viktigaste hamnstad Valparaiso, enkel tur bussresa ca 2 timmar. När vi stiger av bussen på ändstationen i Valparaiso blir vi förvånade, vi hamnar mitt i en frukt- och grönsaksmarknad, det är jättesmutsigt och luktar illa 🙁 Vi styr benen mot ett område som vi hoppas kommer vara fint. Vi går rätt, efter ett tag hamnar vi i ett område där husen är lite smågulliga. Det är trånga gränder och väldigt mycket graffitti. Vi fikar och tittar sedan in i ett galleri. Vilken tur, ägaren är trevlig och vill väldigt gärna visa oss utsikten från baksidan av hans galleri. Vi följer med ut på hans altan och där ser vi ut över alla hus och ut över havet. Han berättar att husen är byggda av plåt från containers och att husen byggts av immigranter för länge länge sedan. Snett och dant men riktigt charmigt.
Utsikt från galleriet
När det blir lunchdags bestämmer vi oss för att äta lunch på båten Bote Salvavidas, vi beställer fisk, smakar ingenting 🙁 trots det så är vi nöjda, Valparaiso är absolut värt ett besök.
Sista dagen i Santiago åker vi till Santiagos största köpcenter Parque Araugo, det är även det viktigaste köpcentret i Latin Amerika. Vi ägnar ett par timmar åt att utforska centret, består av tre våningar, jättestort. För den köpsugne finns det mesta att köpa allt från handgjort smink, möbler, skor, kläder, godis, allt allt…………Vi är ju inga shoppingmänniskor men lyckades ändå köpa varsina glasögon 🙂 får se när de skall användas. Resten av dagen ägnades åt att strosa runt och lyssna på gatumusikanter och bara ha det bra. Imorgon lämnar vi Santiago för att flyga vidare till Påskön 🙂
Idag lämnar vi Cusco för att resa till vårt nästa resmål Chile. Vi har gott om tid på oss då vårt plan går 14.30. Vi hämtas av vår gamla chaufför och han kör oss till flygplatsen. Allt går ok, vi flyger till Lima, byter plan mot Chile. Vi är framme i tid. Vi tar en taxi till Happy house hostel i Santiago. Modell vandrarhem. Vi får ett stort rum, egen toalett med dusch. Rummet städas varje dag. Frukost ingår. Möjlighet att laga mat samt tvätta om man vill. Stor uteplats med pool och grill. En tredjedel av vad ett hotellrum annars kostar 🙂 🙂 Känns bra att vara nere på lägre höjder igen, går bra att andas 🙂
Nu har det stora äventyret börjat, eller den stora utmaningen. Vi hämtas på hotellet kl. 09.00 med buss för att ta oss till startpunkten. Väl framme så ser vi att det redan är fullt med människor som alla skall vandra. Varje dag får max 500 människor påbörja vandringen, av dem är 300 bärare, det är alltså mer bärare än turister. Hur som helst varje bärare får bära max 25 kg. Vi lämnar ifrån oss den packning som vi vill att bärarna bär åt oss, vi får lämna max 6 kg per person. Vi är 4 i vår grupp + vår guide Alfredo, vi har totalt 6 bärare.
Efter att vi visat vår inträdesbiljett och pass så får vi stiga in på leden. Det är varmt, vi har smörjt in oss med moskitokräm för säkerhetsskull. Första dagen går bra, lagom uppför, många pauser. Toaletter finns uppställda utmed hela leden. Toaletterna ser inte ut som vi är vana vid, det är ett litet hål i marken samt två plattor att stå på, en ny erfarenhet. Vi vandrar i ca sex timmar första dagen. När vi kommer fram till vår camp så är tälten redan uppställda av våra bärare. Vi sover två och två i tälten. Det är riktigt lyxigt, vi får varmvatten för att tvätta våra händer innan måltiderna vilka består av tre rätter. Mycket gott. En av bärarna är också kock, Helmer, en kille på 25 år, Helmer är även chef för de övriga bärarna. Fantastisk på att laga mat. Varje dag ser ut ungefär såhär.
15.00 lunch= någon form av soppa, kyckling, ris+, pommes frites, grönsaker, gelé/pudding
innan middagen= snacks (popcorn/kaka)
18.00 middag= någon form av soppa, kött/kyckling, ris+ pommes frites, grönsaker , te
vi går till sängs ca 19.30 varje kväll, helt slutkörda
Dag 2
denna dag är den tuffaste. Det går bara uppför och uppför i fler timmar. Vi skall idag nå den högsta punkten på 4200 m ö h. Det är så många trappsteg, de är så höga. Periodvis går vi 5-10 steg för att sedan bara andas, det känns som om luften är slut. Det är så svårt att andas, hjärtat bara bankar, benen värker. Vems idé var det här egentligen? 🙁
Vilken tur att vi har stavar, utan dem hade det varit omöjligt. Dag två kommer vi aldrig att glömma, så tungt men också så vackert, vilka vyer, det är som att befinna sig mitt i ”Sagan om ringen”, vi tar så mycket kort men det går inte att fånga allt på bild, vi får lägga bilderna i vårt minne. Äntligen är dag två över. Väl framme vid vår camp får vi vila. Vi befinner oss nu på ca 3600 m ö h.
Dag 3
den behagligaste dagen enligt Alfredo, vår guide. Dag 3 börjar dock lite tufft, vi måste över ett pass på 4000 m ö h för att sedan gå nedåt igen i ca 2.5 tim. Det går dock bra. Det är lite svalare idag, ingen brännande sol, det formligen störtregnar istället, tur att vi har regn ponchos med oss. Det är så grönt och vackert. Vi går idag ”den riktiga” Inka leden enligt Alfredo, vi går i gångar som är övertäckta av olika växter. Vi går igenom tunnlar där det droppar vatten. Vi ser Kolibri och hör grodor kvacka. Dagens vandring är den längsta.
Innan middagen bjuds vi på tårta för att fira att Elisabeth fyller år. Helmer vår kock är fantastisk, tänk att han fick till en tårta. Efter middagen har vi en liten ceremoni för våra bärare, vi tackar för att de burit vår packning, tält och all mat. Utan dem hade vår vandring ej gått att genomföra. Vi delar ut lite gåvor. Bärarna håller ett tal till oss där de tackar oss för att vi varit så duktiga genom att vandra på och hålla tiden, vi har gått på bra enligt dem.
Lama på väg
Dag 4
Väckning 03.30, helt sjukt, men ändå häftigt. Alla entusiastiska vandrare står på led för att kunna visa upp sitt kvitto för att få gå vidare mot Machu Picchu, den sista porten kommer snart att öppnas. Vi står någonstans mitt emellan alla. Vi står i kön ca 2 timmar innan vi släpps igenom. Vilken lycka. Det är mörkt och vi använder våra ficklampor. Vi går i ca 1,5 tim och når till slut fram till solporten, vi väntar där i ca 30 minuter för att det skall klarna upp, vilket det inte gör, det regnar och vi befinner oss i ett moln, vi ser därför inte Machu Picchu. Vi beslutar oss för att vandra vidare, hela vägen fram till Machu Picchu. Äntligen framme, puh, fyra dagars slit och släp är nu slut. Vi ser ruinerna växa fram, det är helt fantastiskt, vilket arbete man gjort. Alla stenar har man lagt i en speciell ordning. Vår duktiga guide Alfredo berättar om upptäckten av Machu Picchu, vem var det egentligen som upptäckte Machu Picchu? det beror på…………………efter en guidning bland ruinerna åker vi med buss till hotellet för att under morgondagen ta bussen till Machu Picchu igen. Man kan alltså ta buss + tåg till Machu Picchu (behöver inte vandra i fyra dagar), men vill du ha en helhetsupplevelse rekommenderas Inka trail 🙂
idag har vi en heldag med vår Cusco-guide. Syftet är att vi skall vänja oss vid den höga höjden ca 3000 m/h. Vi ägnar dagen åt att besöka en djurpark där man tar hand om skadade djur för att när de är återställda placera ut dem i frihet igen. vi ser Lama, Alpacka, sköldpaddor, puma och condor. De har även marsvin. Vi får veta att pumorna hittades på ett ställe där man drogade dem för att sedan låta turister ta kort på dem. Vi får se en condor flyga, mäktigt, den är ca 3,2 meter mellan vingarna.
Vi besöker en lokal pub (dessa pubar ser man ut efter vägen, och märks ut med en plastpåse på en pinne) där vi får smaka på en dryck som görs av majs, drycken dricks av männen i byn efter arbetsdagens slut. Den smakar inte särskilt gott, lite surt och jäst. I samband med att männen träffas spelar de ett ”grodspel” som går ut på att kasta mynt i grodans mun eller något annat poänghål.
Vi besöker slutligen en gammal Inka stad, Ollantaytambo, vi klättrar uppför alla trappor, det är tungt, en prövning inför det som komma skall 🙂 det är imponerande att se alla framgrävda ruiner och hur man konstruerat bevattningssystemet.
Vi lämnas av guiden på vårt nya hotell, Pakaritampa, som ligger i Inka staden Ollantaytambo. Imorgon bitti börjar vandringen mot Machu Picchu.
Idag har vi en inbokad stads tur på 4 timmar i Cusco. Ari, Johnny &Elisabeth åker iväg, Nina blir kvar på hotellet då någon form av influensa eller höjdsjuka visat sig. Hög feber, huvudvärk, illamående och ont i halsen 🙁 🙁 🙁 inhandlade antibiotika och febernedsättande medel igår kväll. Hoppas nu att det ger med sig.
A,J & E var nöjda med utflykten, fick veta en hel del om Inka kulturens uppkomst och fall. Byggnads delar som har bevarats från Inka tiden, bla så finns delar av väggar och murar kvar som del av nyare byggnader, alla fogar mellan stenarna som har bruk är efter Inka, för Inka använde inte något bruk mellan byggstenarna. Eftermiddagen ägnades till att få briefing av vår Inka Trail-guide som skall följa oss genom hela vår vandring, tänk att vi kommer ha en egen guide :-). Vi inhandlade vatten, snacks och toapapper, det är tydligen väldigt viktigt att ta med sig det sistnämnda. Utmed Inka leden finns det toaletter med några kilometers mellanrum men de är jättesmutsiga enligt guiden och saknar toapapper. Vi packar och packar om och packar om, allt för att ta med så lite som möjligt i våra egna ryggsäckar. Vi kommer utöver våra egna ryggsäckar att få lämna en packning på 6kg/man till bärarna. Vår grupp på 4 personer kommer ha 6 bärare varav en är kock, det är inte illa. Imorgon har vi en heldag med vår Cusco-guide, vi skall bla besöka Inkas Heliga dal och ett antal marknader.
Dags att ta farväl av Amazonas, vi kramar om Judith & Roland från Wales och vår duktiga guide Inés och beger oss till flygplatsen. Det tar såklart en stund med vandring, båt och buss. Men till slut är vi framme vid flygplatsen. Flyget är försenat:( Vi får vänta ett tag men till slut är vi på väg till Cusco. I Cusco är det kallt, 🙁 får ta på långärmad tröja. Vi tar en promenad och tittar lite på omgivningen. Cusco är en vacker stad, många gamla byggnader. Ca 2 miljoner invånare. Vi skall nu vara i Cusco i ytterligare två dagar för att hinna acklimatisera oss till den nya höjden som är strax över tre tusen m/h . Snart dags att packa väskan för Inka leden 🙂
varför sova? upp tidigt, idag skall vi titta på fåglar, vi hoppas att få se Kakaduor. Vi vandrar i ca 1.5 timme för att slutligen komma fram till det lilla hus där vi skall ”spana”. Vi måste vara tysta. Vi väntar, väntar och väntar, kommer inga fåglar, de måste ha flyttat. Vi vandrar tillbaka till lodgen. Det går inte med ord att beskriva hur geggigt och gyttjigt det är, vi nästan vadar fram i gyttja. Vid 15.30 är det dags för nästa vandring. Vi hoppas nu att få se örnar, inte heller det lyckas vi se men……..vi upptäcker plötsligt vildsvin, det är ovanligt enligt vår guide Inés, vildsvinen har blivit skygga pga. jakten på dem. Vi ser i alla fall ett 40-tal vildsvin som är på väg någonstans, de låter högt om dem, de grymtar och smackar. Det är stora och små, två olika sorter en svart och en mörkgrå. Det luktar fruktansvärt om dem.
Sista utfärden är en resa på floden, det är mörkt och vi skall ut för att leta efter en Caiman, en sorts alligator. Vi är ett 10-tal intresserad som åker med, vi sitter tysta i båten. Vi får inte tända våra ficklampor. Guiden som ansvarar lyser med sin lampa ut över vattnet för att leta efter ögon som lyser i vattnet, det är så man hittar en Caiman. Plötsligt upptäcks en Caiman och båten styrs dit, riktigt häftigt att se en Caiman som simmar och tar sig upp på land, de är inte så stora , en vuxen Caiman är ca 1.5-2 meter långa. De är inte så farliga.
skit också, lyckades somna och hörde inte klockan, blev inte mycket till frukost. Vi fick snabba oss på med att smörja in oss med moskito kräm och sedan på med långa byxor och långärmad skjorta. Leta fram stövlar i rätt storlek och sedan bär det av. Det är så grönt i djungeln och så mycket ljud från djur vi inte ser först. Vår guide är duktig och pekar då och då på olika fåglar, så vackra färger. Vi går i ca en timme, det är så gyttjigt, tur att vi fick låna stövlar. Efter promenaden är det dags att stiga ned i en längre kanotliknande båt, vi skall sakta, försiktigt och tyst ta oss fram i en liten sjö. Vi ser färggranna fåglar, fladdermöss och pirayor:) Vi går iland och traskar ca 2.5 timme tillbaka till lodgen, på vägen hem ser vi hur många apor som helst, (jättesmå), de kastar sig från träd till träd. Det verkar nästan som om de följer oss en bit.
Lunch kl. 13.00 i lodgen, sedan dags för nästa utflykt. Den går till en botanisk trädgård där vi får en genomgång av vad växterna används till, de botar tydligen det mesta allt från cancer, psykiska problem och impotens. Då plötsligt händer det…….det börjar regna, det är ingen liten skur, det fullkomligt öser ned. Vi tar oss vidare till en farm där vi går runt och tittar på alla frukter som odlas, vi får provsmaka allt, gott. Limen som odlas i Peru är söt och inte som vi är vana vid sur. Farmen är på 14 hektar men det odlas endast på 3 hektar.
Ojoj, vad varmt det är i Amazonas, 34 grader och nästan 100% luftfuktighet. Vi hämtas på Flyplatsen av vår guide Inés. Vi har en lång färd framför oss för att komma till vår Lodge, först åker vi först buss i ca 40 minuters, sedan åker vi båt i ca 2,5 timme och slutligen så får vi gå i ca 20 minuter. Låååångt bort från all civilisation. Väl frame så får vi en svalkande välkomstdrink och en kortare briefing. Fantastiskt lodge, vilka rum 🙂 🙂 🙂 kan verkligen rekommenderas. Vi serveras tre rätters middag kl 19, mycket gott. Vår grupp på sex personer sitter kvar längst, vi har så trevligt. Strax innan 22.00 går vi till vårt rum, det är dags att gå till sängs, kl. 22.15 kommer all elektricitet att släckas ned och det kommer bli mörkt 🙁 det enda som skiljer oss från naturen med alla djur är ett myggnät runt hela sängen, allt annat är öppet. Svårt att sova, det är kolsvart och djur som låter hela tiden, hela natten. Måste försöka sova lite, imorgon skall vi upp kl.05.00 för att bege oss ut i djungeln.
Vi är nu i Limas huvudstad, ca 10 miljoner människor bor här. Efter frukosten beger vi oss ut. Vi strosar runt ett tag.
Vi bestämmer oss för att köpa en biljet till Turibus, en 4 timmar lång guidad busstur där vi bla får se det gamla anrika bostadsområdet Barranco, kyrkan San Francisco med Katakomberna och down town. Vi tittar på trafiken som är frukstansvärt kaosartad, hur mycket bilar, bussar, människor precis överallt. Bilar tutar hela tiden, alla försöker komma fram, usch usch 🙁 Vi ser också under bussfärden att det är en mycket stor klasskillnad, många mäninskor som letar i sopor, tigger osv, samtidigt som vi ser flotta bilar och våningar med havsutsikt. Det skall bli skönt att lämna Lima imorgon för ett förhoppningsvis lugnare Amazonas.
idag bar det av……vi lämnade underbara Galapagos, men på vägen till flygplatsen stannade vi till vid två sjunkhål. Avfärden gick sedan till Guayaquil där vi blev upplockade av Diana, guiden. Hon hjälpte oss till vårt hotell, viiiilket hotell. Hotel Oro Verde, 5- stjärnigt. Välkomstdrink, piccolo bar våra väskor. De är tunga, skönt att själv slippa bära dem 🙂 Snabbdusch och sedan iväg till restaurang för att inta middag. Tyvärr hinner vi inte se oss omkring i denna storstad (3.4 miljoner människor) då vi skall hämtas redan kl. 03.30 på natten, då vi flyger vidare till Lima, spännande.
Vår sista dag på Galapagos 🙁 Imorgon bitti bär det av till Guayaquil, Ecuadors största stad (vad gäller folkmängd ca. 2 miljoner). Idag kan vi spendera dagen som vi vill. Vi bestämmer oss för att ta det lite lugnt, ta båttaxin in till stan och strosa runt. Vi hittade ett bageri där man också kunde fika, vi beställde choklad donats, en vetebulle fylld med ananaskräm och kaffe, jättegott. Semesterns första fika 🙂 Senare på eftermiddagen provade vi hotellets pool för första gången, även ett 10-tal fåglar passade på att svalka av sig, det är verkligen varmt här på Galapagos. I stort sett hela Galapagos är en nationalpark, det märks verkligen men hjälper inte mot bla nedskräpning, nere i hamnen såg vi en utställning som visade hur mycket cigarrettfimpar som under en kort tid plockats ur vattnet.
Ännu en varm dag……..men som tur är har vi varit mer under vattnet än ovanför, skönt. Efter frukosten hämtades vi av Scuba Iguana för att följa med och dyka. Vi var totalt 10 entusiastiska dykare från olika länder som tillsammans med dykinstruktörer skulle dyka vid rocas Gordon, en gammal vulkan. Innan ”det stora dyket” gjorde vi ett test dyk för att kontrollera att allt fungerade. Dykningen vid rocas Gordon var perfekt, vi såg hammarhaj, sjölejon, barracudor och stingrockor mm. Det är som att simma i ett akvarium 🙂 Det andra dyket gjorde vi vid North Seymour, även där såg vi många stora fiskar. Scuba Iguana bjöd på snacks och lunch mellan de två dyken, kan inte bli bättre. Kvällen avslutas med en mycket god pizza.
Idag är det mycket varmt, 35 grader, rekord enligt vår guide. Dagen första aktivitet går med båt till Tortuga bay. Stranden där väldigt många havsleguaner samlas. På stranden växer lite träd och under dessa ligger hur många leguaner som helst. helt svarta, ”fulsöta”. Vi passar på att snorkla och ser då vitfenad revhaj, den är lite ovanlig då den kan ligga still på botten och sova. Efter besöket på Tortuga bay åker vi tillbaka till hotellet och äter lunch. Vi vilar en stund och sedan bär det av till Playa de la Estación Charles Darwin, intressant park där man bla startat ett projekt för att bevara sköldpaddorna. Varje ö på Galapagos har olika sköldpaddor. Sköldpaddorna som föds i frihet hämtas till parken för att få växa upp. När sköldpaddorna är tillräckligt stora kommer man att flytta ut dem till Farmen. I parken får vi även se hur kaktusar växer och hur de skyddar sig mot fiender. I parken har man också landleguaner, vi ser en söt sådan som tycker kaktus är gott.
Frukost 06.15. Hämtning av guide kl. 07.00, Avfärd med taxibåt därefter buss för att slutligen stiga på yachten som tog oss till vulkanön Isla Bartolomé, väl framme började vi vår vandring till toppen, det var inte särskilt långt, dock väldigt varmt. På vägen upp såg vi stora röda krabbliknade djur och fåglar (blåfotad havssula). Guiden var väldigt duktig och hade en föreläsning om hur Galapagos öarnas geografi har uppkommit och att den fortfarande är aktiv. Efter vandringen fick svalkande iste och snacks på båten. Sedan var det dags att ta på cyklop och snorkeln och hoppa i vattnet. Det var lite olustigt då vi såg att det cirkulerade hajar runt båten. Men det var inga farliga hajar, de åt bara vita människor enligt guiden. Vi hoppade i allihopa, det var underbart vackert, så många fina fiskar, stora och så vackra färger. Hajarna var inte farliga, det var ju bara vitfenad revhaj. Efter snorkelturen fick vi lunch på båten. Så lyxigt med vita dukar och servitörer med vita skjortor, det är inte varje dag man får uppleva det.
Efter en del turer med bland annat hål på landningsbanan kom vi till slut fram till Galapagos. Det var varmt ca 30 grader. Efter ett antal säkerhetskontroller på flygplatsen där vi heligt fick lova att vi inte hade med oss mat, växter, djur eller annat som kan påverka Galapagos djur-och växtliv fick vi kliva ut från flygplatsen. Ingen ro och ingen vila, vi var en grupp som blev hämtade av en guide och vi kördes till sköldpaddornas reservat Farmen El Manzanillo. Under resan till reservatet berättade guiden att det är vinter just nu på Galapagos, man har två årstider, sommar och vinter på vardera sex månader. Väl framme guidades vi runt på farmen och såg väldigt många sköldpaddor, de flesta jättestora, var mellan 100-150 år gamla. Vi såg även några små, de var ca 10 år gamla. Efter rundvandringen fick vi lunch på farmen, tonfisk, gott. Alla var nöjda med dagen aktivitet. Dagen rundades av med trerätters på hotellet.
Idag lämnade vi Miami bakom oss och flög till Quito i Ecuador, resan gick bra. Vi blev lite förvånade när vi steg av planet då det endast var 22 gradar, det var kallt, vi kom ju från ca 30 graders värme. Vi blev hämtade av en guide som körde oss till vårt hotell, La Casona, väldigt fint hotell. Väl framme vid hotellet möttes vi av våra vänner Jonny & Elisabeth som vi skall resa vidare med under ett par veckors tid. Under eftermiddagen besökte vi Panecillo (en jättestor gudinna),stod på en höjd av ca 3500 möh. Vi besökte även kyrkan Sanfrancisco, den består till stor del av guld. Naturen verkar vara oslagbar så vi åker gärna tillbaka hit någon gång. I säng tidigt då resan går vidare imorgon.
Miami beach here we come. Viiiiilken strand, här får alla plats, gott om utrymme. Vattnet är hur varmt som helst, vågorna höga, det kan inte bli bättre. Vi ser plötsligt en man som ojar sig, han har bränt sig på någon form av blåsmanet, ser inte roligt ut. Många går förbi och tittar och fotograferar blåsmaneterna. Det är så otroligt varmt, över 30 grader. Vi orkar bara ett par timmar i solen, sedan går vi till en närliggande mexikansk restaurang och äter lunch. Eftermiddagen ägnar vi åt att åka runt och titta på häftiga byggnader i området kring Miami beach, den ena högre än den andra.
Idag bar det iväg till Everglades, vi hade stora förhoppningar om att få se alligatorer. När vi köpt biljetterna för att få åka i den s.k. airbåten, så var det bara att vänta tills det var dags. Det märkes att det var lågsäsong, vi åkte ensamma med guiden. Märklig känsla att åka airbåt, den gled fram över träsket. Första stoppet gjordes i en indianby mitt ute i ingenting, vi gick iland och tittade och fick då syn på flera små alligatorbebisar, jättesöta. Vi såg sedan en STOR alligator. Vi åkte sedan en tur och såg även då en jättestor alligator. Där vill man inte trilla i 🙁
Under dagen besökte vi också den mycket stora outleten Sawgrass Mall, var kommer alla människor ifrån? Många gick och drog resväskor efter sig, de handlade och packade väskorna fulla. Vi gick inte tomhänta därifrån vi heller 🙂
🙁 idag lämnade vi underbara Key West, vi passade på att fota oss vid den sydligaste punkten på Key West, ca 90 miles från Cuba. Vi tog god tid på oss från Key West till Miami, vi körde den nya vägen som gick parallellt med den gamla vägen, vackert och oj vad lyxigt. Många fina hus utmed vägen på alla de öar som förbinder Key West med fastlandet. Väl framme i Miami förstår vi att vi är blåsta på det hotellrum vi bokat i Miami, vi åker till den adress där vi skall hämta nyckel, finns inget där. Vi bestämmer oss tillslut för att leta efter ett nytt hotellrum, ”någon måste ha tänkt på oss” för rätt som det är så ringer Booking.com och erbjuder oss ett annat hotellrum, konstigt men bra. Under dagen har vi cirkulerat på Turnpike, Highway express, Interstate 41 mm, vid något tillfälle fångas vi av pojken som sitter i sin rullstol mitt på Nothwest 23:e street och försöker få ihop några kronor för att klara sin dag, vi har alla olika förutsättningar här i livet.
I dag var det dags för semesterns första bad, vi gick till Dog beach som ligger bredvid den sydligaste punkten i Key West. Vattnet var varmt, det var en ganska liten strand. Som vanligt lyckades vi bränna oss. På eftermiddagen strosade vi runt på huvudgatan Duval ST. Gatan är lång och det är fullt med affärer, gallerior och restauranger överallt. Vi inhandlade fudge på Kilwins, ett företag som tillverkat Choklad, fudge och glass sedan 1947.
Resans första stopp: Lämna stress och måsten för att komma in i rätt semester tempo.
Key West är en riktigt pärla, mysig plats. Vackra hus, gott om cigarr butiker (cigarrer rullade på äkta Havannablad).
Vi började dagen med att besöka Lighthouse med utsikt över hela Key West, därefter Hemingways hus. Ett lyxigt hus med flera rum och en stor trädgård med pool. I trädgården fanns flera katter, jättesöta. Vi tog oss därefter till Old Town bakery där vi köpte frukost, Key West chicken wraps + kaffe, gott. Under dagen hann vi även med ett besök i hamnen samt middag med hummer.
Nu, äntligen, framme på flygplatsen. Väskorna är incheckade, frukost (macka, kaffe och kanelbulle). Snart får vi gå på planet till Berlin, kanske kan sova lite då, blev inte så mycket sömn i natt)
Den frågan har vi fått ett antal gånger nu, nej faktiskt inte. Vi borde nog ha det men har väl inte hunnit tänka i de banorna. Hur som helst så är det snart dags att bege sig till flygplatsen. Väskorna är packade och vägda, hoppas allt är med:) Imorgon skall vi träffa våra barn med respektive, det lär sedan dröja ett bra tag innan vi ses igen, oj vad vi kommer sakna dem.
Igår hyrde vi Dalsjöfors badhus i två timmar, tänk att ha hela bassängen för sig själv, inte helt fel. Inför vår resa med all planerad dykning tänkte vi att det vore bra att öva lite innan. Bassängen var ca 4 meter som djupast, vi övade Peak Performance Buoyancy, det gick bra, övade också på att ta av cyklopet under vattnet och sedan ta på det igen. Spännande att ligga på rygg, man kan ligga och titta på bubblorna! Alltid lika kul att dyka.
Vi ser fram emot alla fina dyk vi skall göra, tex på Galapagos och Barriär revet.
Har hört att det kan bli ganska blött när man går Inka leden. Regnkläder är ett måste. Men vad gör man för att inte bli blöt om fötterna? Jo, man investerar i ett par vattentäta strumpor. Vi har hittat ett par som är gjorda av sälskinn, det låter ganska otrevligt men de håller verkligen tätt. Strumpan har inga sömmar, är tajt , andas, gjorda av bla Merino ull. Perfekt. Vill du veta mer om dessa strumpor kan du gå in på sealskinz
Usch vilket väder. Idag när vi vaknade så föll snön tungt, det var inte bara snön som föll utan det kom en hel del regn också. Men vad kan hindra oss? det är bara att klä på sig något som tål både snö, regn och kyla. Sedan begav vi oss till stan för att kika på bla lämpliga handdukar att ta med på resan. Handduken måste vara tillräckligt stor så att man kan torka sig ordentligt, den måste också vara snabbtorkande och sist men inte minst så måste den väga så lite som möjligt. Vi tänkte besöka Friluftsfabriken men hann tyvärr inte dit i tid då de stängde 14.00. Får ta det en annan dag då. Istället tog vi en fika på café bakgården, gott som vanligt. På väg hem passade vi på att ta ett vinter kort på torget, vackert!
Vi besökte för ett tag sedan en vaccinationsmottagning, detta för att få hjälp med vad vi behöver skydda oss mot under resan. Vi blev rekommenderade att vaccinera oss mot hepatit, gula febern, Kolera, Malaria och Tyfoid feber. Igår tog vi den sista dosen mot Kolera, ajaj, idag har vi båda mått pyton, magknip, illamående och feber. Jag trodde först att vi ätit något konstigt men det måste vara vaccinet. Det är bara att stå ut, imorgon är vi bra igen!
